Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/331

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Första lagutskottets utlåtande Nr 37. 21 fondslagen, att lägsta procenttalet för beräknande av fondavkastningen måtte sänkas till två. Till stöd härför anfördes, att, då ränteläget undergått ytterligare sänkning, sedan ovannämnda lagändring vidtagits, det för pastoraten vore praktiskt taget omöjligt att placera inflytande försäljningsmedel emot en till 3 procent uppgående ränta samt att pastoraten sålunda åsamkades förluster, som finge täckas genom uttaxerade medel. Om förV säljningarna medförde ränteförluster för pastoraten, kunde eljest önskvärda försäljningar av boställsmark försvåras eller hindras. Över motionerna hördes statskontoret samt vissa domkapitel och stiftsnämnder. Statskontoret anförde bland annat, att då Kungl. Maj:t ännu icke ens utnyttjat det lägsta procenttal, som vore möjligt att tillämpa, anledning att vidtaga ändring av ifrågavarande lagrum icke syntes vara för handen. Skulle, med hänsyn till ovissheten i fråga om utvecklingen av det allmänna ränteläget, skäl anses föreligga för ett vidgande av den ram, inom vilken Kungl. I\laj:t hade att fastställa räntesatsen, syntes detta lämpligast kunna ske genom att, såsom ämbetsverket redan i samband med 1935 års lagändring framhållit, befogenhet lämnades Kungl. Maj:t att - utan att några gränser härför uppdroges - fastställa räntesatsen med hänsyn tagen till vid olika tider rådande förhållanden. Första lagutskottet, till vars behandling motionerna överlämnades, yttrade i betänkande nr 30 bland annat följande: Det torde icke kunna bestridas, att det för det dåvarande mötte mycket stora svårigheter för pastoraten att kunna med reglerna för placering av prästlönefondskapital uppnå den fastställda räntesatsen, ehuru givetvis förhållandena växlade beträffande olika. fonder. Den räntesats, till vilken fondavkastningen i enlighet med kyrkofondslagen skulle beräknas, torde vara avsedd att utgöra ett slags medelränta å det sammanlagda fondkapitalet och syntes böra så nära som möjligt ansluta sig till de faktiska ränteförhållandena. Bestämdes fondavkastningen till högre belopp än den verkliga avkastningen, uppkomme åtskilliga i ärendet närmare utvecklade olägenheter, såsom t. ex. med avseende å försäljning av pastoratsjord. Det syntes då med hänsyn till det dåvarande låga ränteläget och i betraktande jämväl av osäkerheten i fråga om den framtida utvecklingen på området icke föreligga skäl att i lagen fastlåsa ett minimum av tre procent för ränteavkastningen. Huruvida i stället ett visst lägre minimital borde i lagen utsättas, syntes vara föremål för delade uppfattningar. Enligt utskottets mening borde det av statskontoret redan i samband med 1935 års lagändring framförda förslaget om överlämnande åt Kungl. Maj:t att utan några i lagen uppdragna gränser bestämma procenttalet tagas under förnyat övervägande. På grund härav borde riksdagen hos Kungl. Maj:t göra framställning om utarbetande av förslag i ämnet på grundval av undersökning rörande de faktiska ränteförhållandena beträffande ifrågavarande fonder. I överensstänmielse med utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 maj 1939 om utredning och förslag angående ändring av ovannämnda lagbestämmelse i syfte att i vidgad omfattning