Första lagutskottets utlåtande Nr 38. 5 Med hänsyn till vad i nästföregående stycke sagts och vad livsmedelskommissionen i övrigt ovan anfört rörande behovet av strängare straff för överträdelser av ransoneringsbestämmelserna vill kommissionen föreslå, att en allmän höjning vidtages av straffsatserna för samtliga sla.g av överträdelser av ransoneringsbestämmelserna på så sätt, att straffet för dylika överträdelser, där den tilltalade genom överträdelsen undandragit eller undanhållit eller åsyftat att undandraga eller undanhålla varuförråd av betydande myckenhet eller värde från ransoneringen, eller där eljest försvårande omständigheter föreligga, bestämmes till fängelse eller straffarbete i högst två år. Då därigenom straffarbete skulle komma att ingå i strafflatituden, torde riksdagens medgivande till den föreslagna straffskärpningen erfordras. Detta medgivande synes lämpligen kunna erhålla formen av ett bemyndigande i lagform för Kungl. Maj:t att föreskriva, att straffet för överträdelser av ransoneringsbestämmelserna må, under sådana omständigheter, som nyss nämnts, bestämmas till straffarbete i högst två år. På Kungl. Maj:t skulle därefter ankomma att i särskild kungörelse förordna om den ovan föreslagna höjningen av straffsatserna.- Med överträdelse av ransoneringsbestämmelserna torde i detta sammanhang böra jämställas överträdelse av bestämmelser, som Kungl. Maj:t utfärdat till förberedande av ransonering. Det ifrågasatta bemyndigandet från riksdagen torde därför böra gälla även dylika överträdelser. Härigenom skulle Kungl. Maj :t kunna förordna om motsvarande höjning av straffsatserna för överträdelser av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelser den 6 oktober 1939 (nr 706) angående utdelande av inköpskort och den 21 mars 1941 (nr 200) angående särskilda legitimationskort för erhållande av inköpskort för ransonerade varor, m. m. - Det torde utan vidare vara klart, att förfarande, som är belagt med straff enligt Kungl. Maj :ts kungörelse den 19 juli 1941 (nr 670) angående straff i vissa fall för olovligt förvärv av ransonerad vara, m. m.1, är att anse såsom överträdelse av ransoneringsbestämmelserna och följaktligen går in under det ifrågasatta bemyndigandet till straffhöjning. Med den här föreslagna formen för riksdagens medverkan till straffhöjningen vinner man, att Kungl. Maj :t i de nya ransoneringsförfattningar, som hädanefter kunna komma att utfärdas, kan intaga de föreslagna högre straffsatserna utan att riksdagens godkännande för varje särskilt fall behöver inhämtas. I anslutning till vad livsmedelskommissionen sålunda anfört angående höjning av straffskalan för brott mot ransoneringsförfattningarna har kommissionen föreslagit, att motsvarande höjning skulle vidtagas i allmänna förfogandelagens straffskala. - Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse vidare föreslagit vissa u tvidgningar av de ersättnings- och förverkanderegler. som gälla enligt kungörelsen den 20 december 1940, nr 1032 (ändrad 194-1: 671). I anslutning härtill har kommissionen vidare anfört, att vissa ändringar borde vidtagas jämväl i allmänna förfogandelagens förverkanderegler i Syfte att uppnå överensstämmelse mellan respektive författningar. 1 Numera ersatt av kungörelse den 5 december 1941, nr 902.
