6 Första lagulskottets utlåtande Nr 38. - Ytterligare har livsmedelskommissionen i sin skrivelse upptagit frågan om meddelande av befogenhet för de centrala kristidsmyndigheterna att, då skäl därtill föreligga, förbjuda handlande att idka handel med 1 a n s o n e r a d v a r a. Härom anföres följande: Kommissionen vill även föreslå en annan åtgärd som, vid sidan av skärpta bestämmelser om straff och förverkande, synes ägnad att skapa ökade garantier för att ransoneringsbestämmelserna skola efterlevas. Denna åtgärd är, att de centrala kristidsorganen tillerkännas befogenhet att under vissa omständigheter förbjuda handlande att idka handel med ransonerad vara. Enligt kommissionens mening kan det ifrågasättas, om ej den psykologiska effekten av en dylik åtgärd kan bli ännu större än en skärpning av bestämmelserna om straff och förverkande. Som skäl för meddelande av bestämmelser av nu angiven art vill kommissionen även anföra följande. Det synes ej tillfredsställande, att en handlande, som genom upprepade överträdelser av ransoneringsbestämmelserna eller på annat sätt visat sig olämplig att handhava försäljningen av ransonerade varor, ändock skall få fortsätta att idka handel med dylika varor. Även för den lojala handeln skulle det säkerligen vara av stort värde, att handlande, som i avsevärd mån åsidosätta ransoneringsbestämmelserna, förbjudas idka handel med ransonerade varor. Genom dylikt förfarande av de illojala handlandena lockas nämligen allmänheten att begära motsvarande förmåner även hos de handlande, vilka strängt följa ransoneringsbestämmelserna. Dessa senare utsättas härigenom för risken att kunderna, om deras anspråk avslås, skola gå över till sådana firmor, som visat sig mindre nogräknade. Kan man däremot gallra bort sådana handlande, som befunnits i större utsträckning åsidosätta ransoneringsbestämmelserna, kommer detta med all säkerhet att minska pressen från allmänheten på de lojala handlandena. Formellt sett äga de centrala kristidsorganen redan enligt gällande ransoneringsförfattningar vissa möjligheter att avstänga en handlande från idkande av handel med ransonerade varor. Då de centrala kristidsorganen enligt ransoneringsförfattningarna regelmässigt äga bestämma den ordning, i vilken försäljning av ransonerad vara får ske, kunna de uppenbarligen. genom att föreskriva, att inköpsbevis för viss ransonerad vara endast skola gälla för inköp hos viss handlande eller att handlande får förnya sitt lager av ransonerad vara endast i den mån det centrala kristidsorganet eller detsamma underordnat kristidsorgan så medgiver, ernå det resultatet, att en viss handlande varken kan sälja sitt inneliggande lager eller företaga inköp till utökning av lagret. V - Beträffande de flesta ransonerade varor och särskilt då de varor, som falla inom livsmedelskormnissionens verksamhetsområde, stöter det emellertid på avsevärda svårigheter, om man på nu angivet sätt vill söka avstänga en handlande från att idka handel med viss ransonerad vara. Det nu gällande ransoneringssystemet för flertalet viktigare ransonerade varor är nämligen uppbyggt på den principen, att förbrukarnas inköpsbevis skola gälla för inköp hos vilka handlande som helst, och att varje handlande skall kunna använda de inköpsbevis, han mottagit vid försäljning i sin rörelse av viss ransonerad vara, för inköp av motsvarande "kvantitet av samma vara från annan handlande (partihandlare). Skyldighet att till kristidsmyndighet avgiva regelbundna redovisningar angående försäljningen av ransonerade varor åligger i regel endast vissa partihandlare och tillverkare. Detta ransoneringssystem bör ses i motsats till det, som tillämpades under förra världskriget.
