Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/354

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

18 Första lagulskottels utlåtande Nr 38. eller bevis angående sådan myckenhet eller avsett ett flertal legitimationskort - skall en särskild strängare straffskala tillämpas, omfattande fängelse eller straffarbete i högst två år. Ã vilka brott den föreslagna lagstiftningen skall bliva tillämplig, angives genom särskilda brottsbeskrivningar i 2 §. Därvid har medtagits flertalet av de brott som enligt ransoneringsförfattningarna kunna medföra frihetsstraff. För att den nya lagstiftningen i det enskilda fallet skall vinna tillämpning å brott mot en ransoneringsförfattning, fordras emellertid därjämte, att Kungl. Maj:t enligt 1 § i den föreslagna lagen förordnat, att lagen skall äga tillämpning å författningen. Att på detta sätt möjligheter skapas till skärpta ingripanden mot ransoneringsbrott av alIvarlig beskaffenhet, är enligt utskottets mening att hälsa med tillfredsställelse. Utskottet tillstyrker därför förslaget. Det kan emellertid icke bestridas, att utformningen av den föreslagna lagstiftningen såsom en särskild fullmaktslag, vilken innehåller en skärpt straffskala för brott upptagna i de olika ransoneringsförfattningarna, medfört att svårigheter föreligga för allmänheten att få ett klart begrepp om de straffbestämmelser som skola gälla på förevarande område. Ransoneringsförfattningarna uppgå numera till ett mycket betydande antal, ochehuru de däri upptagna straffbestämmelserna i stor utsträckning äro överensstämmande, är dock detta icke någon undantagslös regel. Utskottet vill i detta hänseende särskilt peka på de olika bestämmelser som gälla i fråga om straffbarhet för den som köper ransonerad vara i strid med ransoneringsbestämmelserna. Utskottet vill därför framhålla angelägenheten av att de gällande straffbestämmelserna på området på lämpligt sätt bringas till allmänhetens kännedom genom en sammanställning omfattande samtliga hithörande författningar. Det förefaller också som om, då tillfälle därtill erbjuder sig, de nu i en mångfald skilda författningar upptagna straffbestämmelserna .borde sammanarbetas till en särskild författning. Förslaget till lag om förbud i vissa fall mot handel med ransonerade varor upptar *bestämmelse att, då en handlande i väsentlig mån åsidosätter ransonerings- eller prisbestämmelse som meddelats beträffande ransonerad vara, förbud skall ktmna meddelas för honom att idka handel med sådan vara och eventuellt även andra ransonerade varor. Befogenheten att meddela dylikt förbud skall enligt förslaget efter Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkomma central kristidsmyndighet. I motionerna l: 218 och li: 288 yrkas sådan ändring av lagförslaget, att ifrågavarande befogenhet i stället tillägges domstol. Anledningen härtill är önskemålet om bättre garantier för ett objektivt bedömande av frågor om förbud skall meddelas; därvid har framhållits att ett dylikt förbud innebär ett synnerligen alIvarligt ingrepp för den mot vilken förbudet riktar sig. - Järnväl utskottet har hyst betänkligheter mot att lägga så vidsträckta befogenheter i kristidsmyndigheternas händer som det i propositionen framlagda lagförslaget innebär. Utskottet har därvid särskilt fäst vikt vid att