Första lagutskottets utlåtande Nr 39. 9 sande skall vid sina besök hos kunderna avfordra dem likvid, kan han ju förse honom med särskild inkassofullmakt. Huruvida den resande allenast har att upptaga order eller äger sluta för huvudmannen bindande försäljningsavtal, är, enligt vad lydelsen av det föreslagna stadgandet giver vid handen, utan betydelse för frågan om hans rätt att uppbära betalning; ett bemyndigande att sluta avtal innefattar icke bemyndigande att uppbära likvid på grund av samma avtal. Påföljden av underlåten reklamation mot betalning, som erlagts till den resande, är densamma som enligt 83 §, nämligen att huvudmannen icke äger göra gällande, att den resande var obehörig att uppbära betalningen. I det danska förslaget har man gått längre, i det man där vid sidan av nämnda påföljd uppställt en presumtion för att den resande även för framtiden är berättigad att uppbära likvid. Från svensk och norsk sida har man ansett, att en sådan bestämmelse skulle vara alltför sträng mot huvudmannen och att det bör överlämnas åt domstolarna att efter omständigheterna i det särskilda fallet bedöma, huruvida i huvudmannens underlåtenhet att protestera mot att betalning erlagts till den resande kan anses ligga ett bemyndigande för denne att även för framtiden mottaga betalning. Någon anledning att i detta avseende göra skillnad mellan handelsresande och agenter synes icke föreligga. Det torde icke kunna bestridas att missförhållanden av den art motionärerna åsyfta i viss utsträckning föreligga. Utan tvivel förekomma ej sällan fall, då - såsom motionärerna exemplifierat - godtrogna och i affärsangelägenheter mindre väl förfarna personer vid köp av varor genom handelsagenter eller handelsresandeåsamkats förluster genom att de erlagt betalning till säljarens ombud som emellertid, enligt vad sedermera visat sig, icke varit behörig mottaga betalning för huvudmannens räkning. Frågan huruvida man genom en lagändring skulle kunna förhindra dylika fall utan att i stället olägenheter i annat avseende uppstode, är "därför värd att alIvarligt övervägas. Enligt de nu gällande bestämmelserna i kommissionslagen äger handelsagent eller handelsresande icke utan huvudmannens bemyndigande uppbära betalning för sålda varor. Detta bemyndigande behöver dock ej hava givits uttryckligen utan kan framgå av omständigheterna, t. ex. av att ombudet flera gånger tidigare med huvudmannens vetskap mottagit betalning utan att huvudmannen framställt någon erinran däremot. Huruvida ett dylikt bemyndigande föreligger i det enskilda fallet blir en fbevisfråga som får avgöras under hänsynstagande till samtliga föreliggande omständigheter. Ett undantag från huvudregeln gäller emellertid enligt lagen såtillvida, att om huvudmannen genom underrättelse från ombudet eller köparen fått kännedom om att ombudet uppburit betalning, huvudmannen är skyldig reklamera hos köparen utan oskäligt uppehåll vid äventyr att han eljest anses hava godkänt betalningen. En köpare kan alltså genom att meddela säljaren att betalning erlagts till ombudet gardera sig mot att frågan om betalningens giltighet hålles öppen under längre tid med risk att ombudet kan göra sig av med de mottagna medlen. Motionärerna söka en lösning av de i motionerna berörda missförhållanBihang till riksdagens prolokoii1942. 9 Sflml. 1 avd. Nr 39. 2 Utskottet.
