Första lagutskottets utlåtande Nr 40. 1 Nr 40. Q Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1942 kl. 7 f. m. Utlåtande i anledning av väckta motioner angående revision av gällande bestämmelser rörande beivran av upprepade förseelser mot alko/tollagstzjtninqen. , Första lagutskottet har till behandling förehaft två. inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 178 i första kammaren av herrar Johan Bärg och Löfgren samt nr 198 i andra kammaren av herr Lindberg i Stockholm m. fl. I motionerna hemställes, "att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning rörande behovet av revision av nu förefintliga stadganden angående beivran av upprepade förseelser mot alkohollagstiftningem. I sistnämnda motion tillägges "samt mot förordningen om försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker". Strafflagens 4 kapitel, som innehåller bestämmelser om sammanträffande av brott, har erhållit ändrad lydelse genom en lag av den 3 juni 1938, som trätt i kraft den 1 januari 1939. Grundtanken i det genom lagändringen införda systemet beträffande sammanträffande av brott är uttalad i 1 § första punkten, som föreskriver: Skall någon dömas för flera brott, varde gemensamt straff ådömt, evad brottet begåtts genom samma handling eller genom skilda handlingar. Beträffande utmätandet av det gemensamma straffet stadgas i 2 §: Gemensamt strafi bestämmes med tillämpning av de för brotten i lag stadgade straffsatserna; dock mä straffet i den svåraste tillämpliga straffarten höjas intill vad som svarar mot de för brotten utsatta högsta straffen sammanlagda med varandra. Ar det svåraste av de högsta straffen fängelse eller straflarbete på. viss tid, mä det straffet ej överskridas med mer än två är. Böter såsom gemensamt straff mä ej överstiga etthundraåttio dagsböter eller femhundra riksdaler; dagsböter ädömas, om sådant straff är stadgat för något av brotten. Ej mä gemensamt straff understiga det svåraste av de lägsta straffen. I övergångsbestämmelserna till nämnda lag, punkt 1, är stadgat: Genom denna lag upphäves vad i lag eller särskild författning finnes däremot stridande. I stället för bestämmelse av innebörd, att för brott tilltalad, som fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall dömas till särskilt straff för varje gång åtal äger rum, gälle att såsom särskilt brott skall anses vad han före varje åtal förbrutit; och skall föreskrift rörande högsta sammanlagda àtraff för sådana brott iakttagas vid bestämmande av gemensamt straff för rotten. Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 saml. 1 avd. Nr 40. 1001 42
