Första lagutskottets utlåtande Nr 43. 11 tillförsäkrad sekretess; svårigheten att avgöra, vilka uppfinningar som skulle anses falla under lagen; frågan om patentsökandes rätt att bliva hörd i hithörande ärenden; frågan om statens rätt till expropriation samt om uppgiftsskyldighet; och frågan om införande av institutet hemliga patent. Föreningen framhåller vidare, att det vore synnerligen vanligt, att svenska industriföretag sökte skydd i utlandet samtidigt med eller före den svenska patentansökningen, och att det i många fall förekomme, att uppfinningen offentliggjorts samtidigt med den första patentansökningen. På grund av denna fullt lojala praxis måste en lag enligt det framlagda förslaget bliva i väsentliga delar ineffektiv, samtidigt som den illojale därigenom erhölle möjlighet att i viktiga avseenden undandraga sig lagens verkningar. Av Sveriges industriförbund har uttalats, att staten givetvis i nuvarande läge hade intresse av att den uppfinnarverksamhet, som bedreves inom industriföretagen eller eljest och som vore ägnad att stärka rikets försvar eller folkförsörjning, å ena sidan kunde utnyttjas av staten med minsta möjliga dröjsmål och å andra sidan - såvitt den berörde det militära området - kundeom så erfordrades hemlighållas för främmande stater. Anledning syntes emellertid saknas till antagande, att uppfinningar, som hädanefter gjordes inom den svenska industrien på förevarande områden, icke liksom hittills komme att frivilligt ställas i försvarets och folkförsörjningens tjänst. Det kunde därför starkt ifrågasättas, huruvida staten kunde vinna nämnvärt genom åtgärder av de slag, patentutredningen föreslagit. De föreslagna expropriationsbestämmelserna skulle vidare kunna medföra ytterst betänkliga konsekvenser. Det kunde knappast vara lockande för ett företag att nedlägga arbete och kostnader på undersökningar och experiment i syfte att förbättra eller skapa produktionsmetoder eller tillverkningar för att, om arbetet lyckades, riskera att helt eller delvis berövas frukterna därav till följd av expropriationsåtgärd. Den ersättning, som därvid skulle utgivas, komme säkerligen ofta att bliva otillfredsställande. Även om avsikten vore, att expropriationsåtgärd enligt lagförslaget endast i undantagsfall skulle behöva tillgripas, syntes verkningarna av hithörande bestämmelser av rent psykologiska skäl bliva synnerligen ogynnsamma. Industriförbundet, som även påpekat den bristande effektiviteten hos förslagets bestämmelser, har sammanfattningsvis förklarat, att en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med patentutredningens förslag icke syntes erforderlig för ett skäligt tilIvaratagande av statens intressen på förevarande områden och skulle åsamka industrien avsevärda olägenheter av skilda slag, vilka icke skulle stå i rimligt förhållande till de fördelar för staten som lagen tilläventyrs kunde medföra. Förbundet ville emellertid icke motsätta sig en lagstiftning, vars syfte begränsades till att bereda staten möjlighet att vinna tvångslicens i fråga om patentsökt uppfinning samt att ställa sådan uppfinning till allmänhetens fria förfogande. Aktiebolaget Bofors har för sin del förordat, att hela frågan tages under förnyat övervägande. Bolaget anser, att alla med förslaget eftersträvade erforderliga syften borde kunna nås på förhandlingsvägen, åtminstone såvitt gällde lojala uppfinnare eller företagare. För den illojale däremot skulle be
