16 Första lagutskottets utlåtande Nr 43. get. Om ett krav härå skulle uppställas, skulle man kunna stå utan medel att få kännedom om uppfinningar av stor betydelse för vårt lands försörjning. Enligt patentutredningens förslag skall förordnande om upplysningsplikt kunna riktas mot var och en som förmodas sitta inne med de önskvärda kunskaperna i saken. Detta har i åtskilliga yttranden föranlett starka gensagor, och det har föreslagits, att upplysningsplikt endast skulle kunna åläggas näringsföretags ledning. Särskilt har man framhållit de svårigheter som eljest skulle kunna uppstå i förhållandet mellan ett företags ledning och de anställda, vilka ju normalt äro förbundna att icke yppa något om arbetsgivarens yrkeshemligheter. Dessa betänkligheter sakna icke fog. I departementsförslaget har därför såsom huvudregel stadgats, att föreskrift om upplysningsplikt i första hand skall riktas mot den som företräder, förestår eller leder näringsföretaget i fråga. Det vore dock icke rimligt, att det allmänna skulle vara helt avskuret från att utnyttja andra kunskapskällor, om företagsledningen kan misstänkas lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter. Industrikommissionen har föreslagit, att Kungl. Maj:t med hänsyn till dessa fall borde erhålla befogenhet att utse särskilda personer att följa och granska företagets tillverkning. Denna utväg synes dock mindre tilltalande och leder icke heller till målet i fråga om uppfinningar som ej utnyttjas inom företaget. Kungl. Maj:t torde därför böra erhålla befogenhet att rikta ett föreläggande om upplysningsplikt även mot annan än företagsledningen, men detta bör icke ske annat än om det på grund av särskilda omständigheter finnes erforderligt sedan tillfälle först lämnats företagsledningen att uttala sig. En likartad sekundär upplysningsplikt för den anställde har förut stadgats i lagen den 18 juni 1925 (nr 223) om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar. Kommerskollegium har föreslagit, att upplysningsplikt endast skulle kunna åläggas svensk man. Möjligheten att, om särskilda förhållanden någon gång skulle göra det önskvärt, älägga en utlänning eller statslös person upplysningsplikt bör dock enligt min mening icke uteslutas. Det må understrykas, att en anställd först sedan Kungl. Maj:t särskilt ålagt honom upplysningsplikt är berättigad att yppa sådant som han normalt är gentemot arbetsgivaren förbunden att hålla hemligt. Den anställde skyddas alltså icke enligt lagförslaget mot vanliga påföljder av yppande som skett utan stöd av Kungl. Maj:ts föreskrift. Ett föreläggande om upplysningsplikt må enligt förslaget icke helt generellt avse upplysningar om alla uppfinningar som äro kända inom ett företag och beröra dess verksamhetsområde. Föreläggandet måste närmare begränsas t. ex. till vad som har avseende på lösningen av ett visst, närmare angivet tekniskt problem. Däremot kan det av praktiska skäl icke fordras, att i Kungl. Maj:ts beslut såsom föremål för upplysningsplikten angives någon viss bestämd uppfinning. Såsom förut angivits skall vederbörande vara skyldig att lämna fullständiga upplysningar. Det är icke nog att i korthet angiva uppfinningstanken. Även beträffande olika utföringsformer skola noggranna uppgifter lämnas.
