Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/414

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

22 Första lagutskottets utlåtande Nr 43.- särskilda fallet bestämma ersättningen efter vad som finnes bäst överensstämma med billighetens krav. , Det första fall, då ersättning enligt departementsförslaget skall kunna utgå, är då tillstånd som avses i 5 § vägras eller återkallas av granskningsnämnden. Vidare skall ersättning för skada eller intrång utgå, när beslut om hemlighållande meddelats som i 6, 7 eller 8 § sägs, vare sig beslutet utfärdats av granskningsnämnden eller av Kungl. Maj :t. Slutligen inträder ersättningsskyldighet, när expropriationsåtgärd beslutats. Den omständigheten, att upplysningar lämnats i anledning av förordnande enligt 4 §, medför icke i och för sig någon rätt till ersättning av allmänna medel. Sådan rätt uppkommer endast, om upplysningarna föranleda expropriationsåtgärd. I överensstämmelse med patentutredningens förslag har stadgats, att frågan om ersättning i händelse av tvist skall prövas av Stockholms rådhusrätt i den särskilda sammansättning med tre i industriella förhållanden kunniga ledamöter som enligt 20 § patentförordningen fungerar i tvängslicensmål. Däremot har jag med anledning av vad i yttrandena anförts icke ansett mig böra bibehålla det i patentutredningens förslag intagna förbudet mot att fullfölja talan mot rådhusrättens beslut. Sådantbeslut skall alltså enligt vanliga regler få dragas under högre rätts prövning. I anledning av ett uttalande av svenska patentombudsföreningen vill jag i detta sammanhang framhålla att, där någon till stöd för ersättningsanspråk vill åberopa sakkunnigutredning, tillstånd enligt 5 § givetvis i regel bör givas honom att för den sakkunnige yppa .sådant som eljest enligt denna lag skall hemlighållas. Under 17 § i departementsförslaget har upptagits stadgande om att den som till följd av bestämmelserna i lagen vinner kännedom om uppfinning, förfarande eller anordning, varom där sägs, ej må utnyttja vad han sålunda erfarit eller i oträngt mål yppa något därom. Stadgandet överensstämmer med 4 § i patentutredningens förslag, utom såtillvida att uttryckligt förbud mot utnyttjande tillfogats i anslutning till önskemål som framställts i åtskilliga yttranden. Enligt patentutredningens förslag skulle ersättning av allmänna medel utgå för skada som vällats genom yppande i strid mot nu förevarande bestämmelse. Išn sådan föreskrift om ersättningsansvar för tjänstemans försummelse har jag av principiella skäl icke ansett mig böra upptaga på detta speciella område. I den mån ersättning i dylika fall finnes skäligen bö/ra utgå torde, på sätt skett i vissa andra fall av tjänsteförsummelse, särskild framställning om anslag böra göras till riksdagen. I 18 § i departementsförslaget meddelas vissa straffbestämmelser som icke torde tarva någon närmare motivering. Här må endast anmärkas, att vissa överträdelser av lagens bestämmelser kunna komma att innebära brott mot 8 kap. strafflagen. 19 § innehåller bestämmelse om böter och viten, 20 § om handläggning inom stängda dörrar och 21 § om rätt för Kungl. Maj:t att meddela tillämpningsföreskrifter. Till sist innehåller departementsförslaget erforderliga slutbestämmelser. Lagstiftningen torde böra gälla till och med den 30 juni 1943."