Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/418

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

26 Första lagutskottets utlåtande Nr 43. . tens räkning. Även i motionen päyrkas att propositionsförslagets bestämmelser härom i 13 och 14 §§ måtte utgå; i stället förordas en anordning som framförts i yttrandena, nämligen att staten skulle få möjlighet att erhålla uppskov med patentansökans kungörande och att senare gjord ansökan om patent å liknande uppfinning icke skulle slutbehandlas utan förklaras vilande att upptagas till avgörande då förordnande enligt lagen upphör att gälla. I propositionen har framhållits att härigenom skulle, särskilt om lagens giltighetstid förlänges, uppkomma olägenheter såväl för staten som för den enskilde patentsökanden genom att under lång tid ovisshet skulle råda om vilka patent som skulle komma att beviljas. Motionärerna ha åter gjort gällande, att denna ovisshet ur näringslivets synpunkt framstode som en betydligt mindre olägenhet än de hemliga patenten. Även inom utskottet har tvekan yppats, huruvida ett införande i vår rätt av institutet hemliga patent kan anses lämpligt. Den föreslagna alternativlösningen synes emellertid icke kunna tillfullo tillgodose de önskemål som legat till grund för förslaget om införande av möjlighet för staten att få hemligt patent på en uppfinning av särskild betydelse för rikets försvar. Först genom beviljande av patent erhåller staten ensamrätt till uppfinningen. Med ett hemligt patent kan staten omedelbart vända sig mot den, som disponerar över en liknande uppfinning, och, såvida ej föranvändarrätt föreligger, hindra denne från utnyttjande av uppfinningen, utan att någon ersättning härför behöver betalas av staten. Med det i motionen förordade förslaget skulle staten ej ha sådan befogenhet utan kunna tvingas att - kanske i flera omgångar - lösa till sig rätten till liknande uppfinningar; att staten sökt patent medför nämligen ej någon ensamrätt till utövande av uppfinningen. Visserligen förbiser ej utskottet, att kostnader för en uppfinning kunna, även sedan det hemliga patentet sökts, ha nedlagts i god tro och utan kännedom om det hemliga patentets tilIvaro; i sådana fall kan billigheten kräva, att uppfinnaren hålles skadeslös. Detta förhållande kan emellertid beaktas genom att Kungl. Maj:t då skäl därför anses föreligga framlägger frågan om ersättning för riksdagen. Däremot delar utskottet den uppfattning, som kommit till uttryck i propositionen, att en allmän rätt till ersättning icke bör föreligga i nu ifrågavarande fall. Med hänsyn härtill och då, såsom i propositionen framhålles, institutet hemliga patent förekommer i ett flertal utländska patentlagstiftningar, har utskottet ej velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt; en garanti för att hemliga patent ej komma att i onödan sökas för statens räkning har tillskapats genom kravet på att Kungl. Maj:t i varje särskilt fall skall ha meddelat föreskrift om att patentansökningen skall behandlas såsom hemlig. Utskottet vill slutligen understryka, att den föreliggande lagstiftningen är av provisorisk natur, varför ett antagande av lagförslaget icke innebär att ställning tagits till hur hithörande spörsmål skola regleras i en patentlagstiftning av permanent natur. De övriga bestämmelserna i förevarande lagförslag ha icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet får därför hemställa,