Första lagutskottets utlátande Nr 44. 7 liga fall dock blott såsom en tillfällig lösning i avvaktan på ett mera fullständigt skydd. I vissa yttranden ha betänkligheter uttalats mot en lagstiftning av den begränsade innebörd som avses i promemorian. Även de som haft sådana betänkligheter ha emellertid i allmänhet icke ansett sig böra avstyrka förslaget. - Det är tydligt, att större enhetlighet och följdriktighet skulle vinnas, därest frågan om skydd för kännetecken mot förväxling kunnat lösas i samband med en allmän översyn av firma- och varumärkeslagstiftningen jämte lagstiftningen mot illojal konkurrens, därvid även införandet av en generalklausul kunnat övervägas. I nuvarande läge synes dock önskemålet om utvidgat skydd för kännetecken, vilket starkt framhävts i yttrandena, böra tillmötesgås genom en partiell ändring i lagstiftningen mot illojal konkurrens. Det remitterade utkastet kan visserligen väcka betänkligheter med hänsyn till att hittillsvarande lagstiftning om firma och varumärken huvudsakligen bygger på registrering, medan utkastet baserar skyddet på inarbetande. Emellertid har registreringsprincipen i 1884 års varumärkeslag redan jämkats genom att år 1934 i lagen intogos bestämmelser till skydd jämväl för inarbetade varumärken, och särskilt på firmarättens område har rättspraxis i stor utsträckning funnit det faktiska begagnandet böra vara utslagsgivande. Nämnas må även, att den s. k. patentlagstiftningskommittén under sitt förberedande arbete för ny lagstiftning om varukännetecken kom till det resultatet att inarbetandet måste tillmätas stor betydelse. Det remitterade utkastet måste därför anses innebära en åtgärd i den riktning som utmärkt utvecklingen på senare tid och som får anses vägledande för framtiden. Patent- och registreringsverket har uttalat sig för att i samband med en ändring i lagen mot illojal konkurrens borde vidtagas sådan ändring i varumärkeslagen, att denna lag komme att innehålla alla erforderliga stadganden mot illojal konkurrens, såvitt fråga vore om varumärken. En lösning efter denna linje synes dock icke kunna vinnas utan väsentliga ändringar i varumärkeslagen. Det kan även vara föremål för tvivelsmål, huruvida den angivna lösningen är lämplig ur systematisk synpunkt. För att i visst hänseende klargöra förhållandet mellan den nu föreslagna lagstiftningen samt gällande firma- och varumärkeslagstiftning vill jag framhålla, att den företrädesrätt som enligt utkastet skall tillkomma inarbetat kännetecken uppenbarligen icke kan grundas på användning som står i strid mot lag. Om någon obehörigen intagit annans namn i varumärke, kan inarbetande av det olagliga varumärket icke grunda någon rätt mot den som kränkts genom namnets användning. Har varumärke registrerats för viss företagare, kan ej heller en senare obehörig användning därav i annans näringsverksamhet medföra, att varumärket skall anses inarbetat för den senare. Den rätt som enligt varumärkeslagen vinnes genom registrering av varumärke lider sålunda icke intrång genom obehörig användning av kännetecknet. Lagutkastet kan icke heller sägas stå i strid mot den i nämnda lag förutsatta rätten för envar att såsom varumärke begagna sitt namn eller sin firma eller namnet å honom tillhörig fast egendom. Det kan emellertid
