10 Första lagutskottets utlåtande Nr 44. tidigare inarbetat varumärke. Även om så varit fallet vid- tiden för ansökningen kunde det registrerade märkets innehavare merendels icke undgå att snart få kännedom om det förut inarbetade varumärket, när han själv började föra ut sitt märke i marknaden, och det syntes därför icke föreligga starkare skäl att av hänsyn till registreringshavaren införa en preklusionstid. En sådan kunde å andra sidan bliva till stor olägenhet för innehavaren av det inarbetade varumärket. Läget kunde t. ex. vara sådant, att det registrerade märket under preklusionstiden ej alls eller blott i obetydlig omfattning kommit till användning. De sålunda åberopade skälen mot en preklusionstid synas i stort sett kunna göras gällande även i nu föreliggande ärende. Vad härefter angår frågan om skydd för a u k t o r v e r k s ti t l a r och p s eu d o n ymer synas praktiska skäl tala för att ett stadgande härom i enlighet med det remitterade utkastet gives i samband med de förut behandlade bestämmelserna mot framkallande av förväxling, även om det kan göras gällande att nu nämnda fråga faller utanför den egentliga ramen för lagen mot illojal konkurrens. Huruvida ämnet i framtiden bör regleras i sistnämnda lag, torde få bedömas i samband med den pågående revisionen av auktorlagstiftningen. Även i övrigt ansluter jag mig till det förslag som i fråga om auktorverks titlar och pseudonymer upptagits i 9 § andra stycket av det remitterade utkastet. Vissa formella jämkningar däri torde dock böra vidtagas. Någon sådan särskild registrering av vissa skrifter som av två sammanslutningar förordats torde icke böra komma i fråga. Det kan, såsom länsstyrelsen i Hallands län påpekat, ifrågasättas att i anslutning till 12 § tredje stycket varumärkeslagen upptaga en bestämmelse om befogenhet för domstol att föreskriva u t p l å n a n d e a v o b e h ö rigen använda kännetecken eller förstöring av föremål å vilka kännetecknet förekommer. En bestämmelse av denna natur kan dock väcka betänkligheter med hänsyn till de många olika slag av kännetecken och föremål som avses i den nya 9 §. Något stadgande av nämnda innebörd finnes ej beträffande sådan illojal reklam som avses i 1 § lagen mot illojal konkurrens, trots att frågan var föremål för övervägande under förarbetena till denna lag, eller i lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor. Det kan också förtjäna påpekas, att inga stadganden av detta slag ingingo i patentlagstiftningskommitténs utkast till ny varumärkeslagstiftning. Med hänsyn härtill har jag ansett övervägande skäl tala för att icke upptaga någon föreskrift om utplånande och förstöring. Beträffande bestämmelserna om å t a 1 s r tt i 11 § har kooperativa förbundets styrelse ifrågasatt, att brott mot 9 § borde vara målsägandebrott. Det synes dock icke föreligga skäl att frånträda. den i promemorian intagna ståndpunkten, enligt vilken dessa brott i likhet med varumärkesintrång enligt varumärkeslagen skola vara angivelsebrott.
