Första lagutskottets utlåtande Nr 45. 9 riatsförordnanden ansåge de sakkunniga .självklart; uttrycklig bestämmelse därom i lagtexten vore onödig. Att å andra sidan tvinga en ledamot av förmyndarkammaren att avsäga sig ett uppdrag, som han vid lagens ikraftträdande redan erhållit, ha de sakkunniga ansett olämpligt. Den föreslagna regeln skulle alltså endast gälla, när förordnande meddelats efter den dag då den nya lagstiftningen trädde i kraft. I fråga om uppdrag att vara boutredningsman anföra de sakkunniga, att i allt väsentligt gällde vad som anförts rörande förordnande som förmyndare eller god man. Vissa speciella synpunkter kunde dock här tilläggas. I fråga om boutredningsmannens fullgörande av sitt uppdrag hade rådhusrätten ingen kontrollerande befogenhet annat än vad som följde av 2 kap. 5 och 17 §§ lagen om boutredning och arvskifte. Förmyndarkammaren hade ingen kontrollrätt. Härigenom bortfölle den viktigaste grunden för restriktioner i fråga om personvalet. I den mån det av annan anledning kunde anses påkallat att på detta område fastställa några inskränkande regler syntes det saknas grund för att skapa särbestämmelser för Stockholms rådhusrätt. En annan sak vore, att frågan om mera ingående kontroll över boutredningsmännens förvaltning av. sina uppdrag möjligen kunde vara av beskaffenhet att kräva en särskild undersökning. Denna borde dock i så fall tagas upp i ett sammanhang för hela landet. A Efter remiss ha yttranden över de slakkunnigas förslag avgivits av Svea hovrätt, justitiekanslersämbetet, överståthållarämbetet, som i sin tur inhämtat yttrande från stadsfullmäktige i Stockholm, och Stockholms rådhusrätt, som bifogat utlåtande från förmyndarkammaren. I yttrandena ha de sakkunnigas förslag i huvudsak tillstyrkts. Svea hovrätt har dock avstyrkt de föreslagna bestämmelserna om inskränkning i vissa befattningshavares rätt att mottaga förordnande som förmyndare eller god man. Två ledamöter av hovrätten ha uttalat sig för att förmyndarvården i Stockholm underkastas de regler som eljest gälla för riket. Justitiekanslersämbetet har påkallat en skärpning av förslaget i fråga om begränsningen för ledamot av förmyndarkammaren och därmed likställd person att innehava förmynderskap m. m. Även överstdthållarämbetet har förordat en skärpning i nu berörda hänseende. Stockholms stadsfullmäktige ha ej haft något att erinra mot de sakkunnigas författningsförslag. Stockholms rådhusrätt har i stort sett anslutit sig till förslagen. Fyra ledamöter av rådhusrätten ha emellertid ansett, att förmyndarvården i Stockholm borde regleras pä det sätt som eljest gäller i riket. För innehållet i yttrandena redogöres närmare å sid. 16-18 i propositionen, vartill utskottet hänvisar. Vid remiss till lagrådet den 6 mars 1942 av det genom förevarande proposition framlagda lagförslaget anförde föredragande departementschefen, Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 saml. 1 avd. Nr 45. 2
