Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/456

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 47. I lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk upptagas bestämmelser om skydd för bland andra följande verk, nämligen skrift och muntligt föredrag samt musikaliskt verk. f Enligt 2 § i lagen äger författare med vissa inskränkningar, som angivas i lagens 9-12 och 14 §§, uteslutande rätt att genom tryck, fotografi eller på annat sätt mångfaldiga sitt verk; att offentligen föredraga skrift eller muntligt föredrag, utföra musikaliskt verk eller uppföra dramatiskt eller mimiskt verk; att medelst kinematografi offentligen framföra eller genom radio utsända sitt verk. Till mångfaldigande hänföres jämväl att överföra ett verk på mekaniskt tal- eller musikinstrument eller på vals, platta, band eller annan till dylikt instrument hörande inrättning. Där ett sålunda överfört verk genom instrumentet återgives, anses detta såsom föredragande eller utförande av verket. Den enligt 2 § författare tillerkända befogenheten innebär jämlikt 3 § även uteslutande rätt för honom att mångfaldiga ävensom offentligen föredraga, utföra eller uppföra eller ock medelst kinematografi framföra eller genom radio utsända sitt verk i översättning till annat språk eller från en till annan munart av samma språk, så ock i bearbetning. Författarens rätt enligt lagen skall jämlikt 20 § vara gällande intill utgången av trettionde året efter det, under vilket författaren avlidit. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1920 och äger tillämpning jämväl med avseende på verk, som dessförinnan tillkommit. Härvid gäller dock bland annat det undantag, att den enligt den genom nya lagen upphävda lagen den 10 augusti 1877 angående äganderätt till skrift författare tillerkända uteslutande rätt att mångfaldiga skrift, musikaliskt verk, teckning eller avbildning skall, när författaren avlidit före den dag då nämnda lag trädde i kraft, vara gällande intill utgången av år 1927, samt att ifråga om verk av annan författare, vilket utgivits före den 1 januari 1920, den rätt, som nu sagts, skall gälla intill utgången av femtionde året efter det, under vilket författaren avlidit. I motionen anföres bland annat följande: Lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk, som återger de gällande reglerna i Sverige på författarrättens område, genomför en enhetlig skyddstid för de litterära och musikaliska verk, vilka utgivits efter den 1 januari 1920, då lagen trädde i kraft. Tidigare gällde lagen den 10 augusti 1877 angående äganderätt till skrift. Enligt denna lag, i den lydelse den hade mot slutet av sin giltighetstid, ägde författarens rättsinnehavare ensamrätt att mångfaldiga skrift genom tryck och fotokemiskt förfarande tills femtio och att uppföra dramatiskt eller musikalisktdramatiskt arbete med utstyrsel för skådebanan tills trettio år förflutit från författarens död. Nu stadgade man, att både rätten att mångfaldiga ett verk samt rätten att uppföra det för skådebanan skulle gälla till utgången av trettionde året efter författarens död. Denna tidslängd skulle vara bestämmande även för de övriga befogenheter - "delvis förefintliga i äldre lagstiftning, delvis nyinförda genom 1919 år.s lagstiftning - som genom den nya lagen medgavs författaren. I fråga om verk, som utgivits innan den nya lagen trädde i kraft,