10 Första lagutskottets utlåtande Nr 47. sålunda en utsträckning av skyddstiden till femtio år av betydelse ur såväl ekonomisk som ideell synpunkt. Vid överläggningar i denna fråga mellan de nordiska delegerade har enighet vunnits angående den femtioåriga skyddstiden. Att delegerade för Danmark, Finland och Norge skulle ställa sig på denna ståndpunkt var att förutse. I dessa länder gäller redan den längre skyddstiden, tanken på en förkortning därav har icke veterligen från något håll framförts och sedan den ena kulturstaten efter den andra accepterat femtioårsregeln, kan det från svensk sida ej rimligen ifrågasättas, att grannländerna skulle för vinnande av nordisk rättsenhet gå mot strömmen på denna kardinala punkt. Det är sålunda vi svenska delegerade, som förklarat oss beredda att tillstyrka anslutning från svensk sida till grannländernas från Bernkonventionen hämtade regel. Skälen för denna vår ståndpunkt äro främst följande. Om också skillnaden i värde mellan den trettioåriga och den femtioåriga skyddstiden ur praktisk synpunkt ej är synnerligen stor, ställer sig saken, rent principiellt sett, annorlunda. Författare och andra det intellektuella arbetets män äro helt naturligt benägna att jämföra sitt läge med kroppsarbetarnas. Den frågan ligger därvid nära. till hands: Vad skulle våra kroppsarbetare säga, om de på en central punkt vore sämre ställda än sina kamrater ej blott i greannländerna utan även i det stora flertalet andra kulturstater? l detta sammanhang förtjänar erinras, hurusom det direkta stöd, som svenska staten lämnar skönlitterära författare, är ytterst obetydligt i jämförelse med vad som bestås i andra länder. I Sverige är detta anslag för närvarande .allenast 16,000 kronor, medan motsvarande siffra .i övriga nordiska länder är väsentligt högre; i Danmark är den för närvarande inemot 100,000 kronor. 1 Härtill kommer en annan synpunkt, som enligt de svenska delegerades mening i och för sig har avgörande vikt. Sverige hör sedan länge till de länder, som vilja gå i första ledet, då det gäller att bygga upp en internationell rättsordning. Vår under de båda världskrigen konsekvent genomförda neutralitetspolitik ger oss också särskilda möjligheter att på detta område göra en gagnande insats. Men en internationell reglering kan ej på något område åvägabringas utan ömsesidiga eftergifter. Auktorrätten är ett gebit, där behovet av en sådan reglering är särskilt framträdande och betingelserna särskilt gynnsamma. Frågan om skyddstidens längd är en huvudpunkt på programmet, beträffande vilken stora ansträngningar gjorts för vinnande av en enhetlig lösning. I ett sådant läge skulle det ej väl överensstämma med Sveriges principiella inställning till det internationella samarbetet på rättslivets område, om vi här rede spärr mot utvecklingen. Av vad jag redan yttrat framgår, att det ej är tal om att uppoffra något ur svensk synpunkt särskilt värdefullt. Valet mellan de båda reglerna om skyddstidens längd är tvärtom för det allmänna av ganska underordnad betydelse. - De svenska delegerade ha därför utan tvekan stannat vid den lösning som redan valts av alla våra grannländer. I samband med en förlängning av skyddstiden böra emellertid vissa andra lagändringar genomföras. Sålunda böra vissa tvingande regler givas till förebyggande av att upphovsmannen till ett verk i en hastig vändning avyttrar sin rätt på alltför oförmånliga villkor. Författare och konstnärer förstå sig ofta ej på ekonomiska uppgörelser och kunna därför behöva visst skydd mot överrumpling. Vidare måste bestämmelser träffas i syfte att skydda .kulturlivets och allmänhetens intressen mot olämpliga former för auktorrättens tillgodogörande. Radion, filmen och grammofonen ha här skapat en mångfald svårlösta problem, delvis av organisatorisk art.
