Första lagutskottets utlåtande Nr 49. 3 1912 (nr 343) angående villkoren för transport av idisslande djur samt djur hörande till hästsläktet ävensom svinkreatur medelst ångfärja mellan Sverige och utlandet. Vidare må nämnas vissa bestämmelser rörande yrkesmässig befordran av levande djur med motorfordon, som meddelats med stöd av motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 (nr 284) av överståthållarämbetet samt det övervägande antalet länsstyrelser, vanligen i form av länskungörelser. Deras betydelse har emellertid minskats därigenom att i en senare kungörelse (den 30 juni 1936, nr 448) från motorfordonsförordningens särskilda bestämmelser angående yrkesmässig trafik undantagits fall, där automobil användes för transport uteslutande av mjölk, mjölkprodukter eller slaktdjur. I tjänstgöringsreglementet för armén den 2 maj 1931 förekomma bestämmelser om kupering. Sålunda föreskrives dels att på stamhäst manen icke får avklippas eller svansen kortklippas, dels ock att på godkänd egen tjänstehäst manen i regel icke får klippas eller svansen kuperas med mindre vederbörande chef efter veterinärs hörande därtill lämnat sitt medgivande. Av betydelse ur djurskyddssynpunkt äro även gällande bestämmelser i fråga om metoder och redskap för bedrivande av jakt och fiske. Bestämmelserna återfinnas huvudsakligen i jaktstadgan den 3 juni 1938 (nr 279) och fiskeristadgan den 17 oktober 1900 (nr 78 s. 1). Jämsides med det lagstiftningsarbete, vilket ovan skildrats i sina huvuddrag, ha strävanden- förekommit att även i andra avseenden eller än ytterligare utbygga skyddet för djuren. Många djurskyddsfrågor ha sålunda på grund av motioner varit föremål för riksdagens behandling eller bragts på tal genom framställningar direkt till Kungl. Maj :-t. Under senaste tid ha de djurskyddsvänliga reformsträvandena åter inriktats på den centrala bestämmelsen inom detta område, 18 kap. 16 § strafflagen. Samtidigt ha emellertid olika specialfrågor ånyo tagits upp såsom delar av en som erforderlig ansedd, omfattande djurskyddslagstiftning. Sålunda väcktes vid 1934 års riksdag en motion (l: 12), vilken efter en översiktlig framställning av djurskyddsfrågan utmynnade i en serie förslag. Först hemställde motionären, att riksdagen ville besluta följande ändrade lydels av 18 kap. 16 § strafflagen: "Visar någon i behandling av djur, hemdjur såväl som vilda djur, grymhet genom misshandel, överansträngning, vanvård eller annorledes straffes för djurplågeri med böter eller fängelse. Är djurplågeriet av svår beskaffenhet eller äro omständigheterna eljest försvârande, må till straffarbete i högst sex månader dömas." Vidare hemställde motionären, att riksdagen ville i anslutning till detta allmänna lagbud hos Kungl. Maj :t begära specialförfattningar angående humanitära bestämmelser om slakt, jakt och fiske, angående förbud mot eller åtminstone statskontroll på vivisektion, angående förbud mot drevjakt jämte andra jaktfrågor, angående förbud mot djurförevisningar samt angående humanitära bestämmelser om hemdjur och fångna vilda djurs bo
