4 Första lagutskottets utlåtande Nr 49. stadsförhållanden. Bland övriga förslag i denna motion må här nämnas, att motionären påyrkade allmän åtalsrätt i djurplågerimål samt undervisning i skolorna om djurskyddets biologi och djurplågeriets omänsklighet. Första lagutskottet hemställde i avgivet utlåtande (nr 34), att motionärens förslag till ändring i 18 kap. 16 § strafflagen icke måtte av riksdagen bifallas, samt att övriga i motionen upptagna yrkanden - bortsett från yrkandet om en författning med humanitära bestämmelser om slakt, vilket i sinom tid resulterade i nu gällande slaktlag - icke måtte till någon riksdagens åtgärd fönanleda. Beträffande den föreslagna strafflagsändringen påpekade utskottet, att förslaget innebure, bland annat, att lagte¿xtens uttryck "uppenbar grymhet" skulle utbytas mot "grymhet" samt att den i lagrummet intagna straffskalan skulle skärpas, samt anförde härom. Vad först angår uttrycket "uppenbar grymhet" vill utskottet framhålla, att därmed förstås att förfarandet enligt en inom samhället allmänt härskande uppfattning otvetydigt framstår såsom otillbörligt. Det synes utskottet som om man knappast skulle kunna underlåta att såsom förutsättning för straff uppställa ett dylikt villkor och utskottet kan således icke för sin del förorda någon ändring i denna del. I fråga slutligen om den i lagrummet intagna straffskalan ger densamma för närvarande domstolarna befogenhet att döma till fängelse i högst sex månader så snart djurplågeriet är av svår beskaffenhet eller omständigheterna eljest äro synnerligen försvårande. Utskottet finner den möjlighet att ådöma frihetsstraff som sålunda föreligger fullt tillräcklig. Vid motionens behandling i riksdagen rönte utskottets hemställan genomgående bifall. Slutligen väcktes vid riksdagen år 1936 inom andra kammaren två motioner i- nu förevarande ämne. I den ena motionen (li: 130) yrkades, att riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring i istrafflagen, att djurplågeri i- valiga fall skulle straffas med böter eller fängelse, i svårare fall åter med fängelse eller straffarbete. I den andra motionen (li: 340) yrkades, att riksdagen ville besluta om en- ingående och förutsättningslös utredning av vissa påtal=ade förhållanden, varigenom behovet av straffskärpning för djurplågeribrotten skulle klarläggas och en mera human behandling av djuren befordras. . Sedan motionerna hänvisats till första lagutskottet, anförde utskottet i utlåtande (nr 1-3) - efter att ha lämnat statistiska uppgifter angående djurplågeriparagrafens tillämpning samt en redogörelse för viss utländsk lagstiftning - huvudsakligen följande. j När utskottet vid 1934 års riksdag senast behandlade frågan om ändring av 18 kap. 16 § strafflagen, uttalade utskottet bland annat, att den möjlighet att döma till frihetsstraff som redan föreligger syntes fullt tillräcklig. De statistiska uppgifter som utskottet här ovan anfört torde även visa att domstolarna vid tillämpning av lagrummet i icke så få fall utmäta fängelse. Å andra sidan vill utskottet icke bestrida, att objektivt sett svårartade fall av djurplågeri mångengång till synes bedömas milt. Av större betydelse är emellertid enligt utskottets mening, att många fall där djuren
