t Första lagutskottets utlåtande Nr 51. 11 epilepsi utan klart exogent ursprung mellan 5 och 8 °/o, enligt Luxenburger, som drar samma slutsats, närmare 8 än 5 °/o. Frågan kompliceras av att det icke finnes någon skarp gräns mellan ärftlig epilegsi, den enda som äktenskapsförbudet åsyftar, och epilepsi med yttre orsak. tskilliga iakttagelser (Conrad och andra) tyda på att det finnes en kanske kontinuerlig serie börjande med rent ärftlig och slutande med rent exogen epilepsi; förhållandena synas i varje fall te sig på detta sätt. För något årtionde sedan ansågs rätt allmänt att ärftliga orsaker hade mindre betydelse än man i äldre tider antagit och att yttre orsaker övervägde. De ovan nämnda nyare undersökningarna visa dock att arvsrisken för epileptikers barn är ganska stor och att överhuvud fall, i vilka arvsanlag spela en mer eller mindre betydelsefull roll, äro synnerligen vanliga; Luxenburger talar uttryckligen om "die überragende Rolle, die der Erblichkeit unter den Ursachen der Epilepsie zukommt". Detta betyder icke att ett äktenskapsförbud kan nämnvärt minska epilepsiens frekvens eller t. o. m. utrota de ärftliga formerna, som man hoppades vid införandet av äktenskapsförbudet i 1757 års förordning. Enligt min uppfattning, som jag icke anser mig här kunna eller behöva motivera, finnas teoretiska möjligheter för en svag minskning av den ärftliga epilepsien, om fortplantningen kunde helt eller nästan helt förhindras, vilket kunde tänkas ske genom sterilisering och äktenskapsförbud. I praktiken finnes dock knappast någon möjlighet till en nämnvärd minskning ens genom båda dessa åtgärder tillsammans. Det får därför anses uteslutet att äktenskapsförbudet skulle ha minskat eller i någon praktiskt betydelsefull grad kunna komma att minska epilepsiens frekvens. Det är emellertid ett missförstånd att eugeniska skäl för förhindrande av fortplantning finnas endast eller övervägande för så vitt en minskning av de sjukas eller defektas frekvens i befolkningen kan vinnas därigenom. Denna uppfattning är, där den ännu finnes, en kvarleva från en tid, då man på grund av bristande kännedom om ärftlighetens lagar eller ytlig insikt i deras konsekvenser hoppades att särskilt sterilisering av ärftligt sjuka och undermåliga skulle kunna åstadkomma en väsentlig förbättring av mänskligheten. Möjligheterna till en minskning av defektas frekvens är emellertid, kanske bortsett från enstaka dominanta defekter utan större betydelse, i stort sett begränsade till sinnesslöheten, och även här är blott en relativt svag effekt tänkbar. Eugeniska skäl för förhindrande av fortplantning finnas dock så snart gynnsamma verkningar kunna väntas i de enskilda fallen. Om i varje enskilt fall goda utsikter finnas att förebygga sjukdom eller undermålighet i avkomman, äro åtgärder i detta syfte berättigade och önskvärda av eugeniska (och samtidigt oftast också sociala) skäl, även om de ej kunna leda till en minskning av den allmänna frekvensen i befolkningen. Dessa utsikter få utom i särskilda fall med förhöjd r1sk (t. ex. vid släktgiften) bedömas på grundval av den allmänna statistiska arvsrisken, i första hand insjukningsrisken för barnen. - - - - Vid epilepsi, som icke säkert har yttre orsak, är denna insjukmngsrisk, som förut nämnts, enligt de nyaste forskningsresultaten närmare 8 "/o eller i varje fall 5-8 °/o. Då iakttagelsematerialet kan förutsättas omfatta fall, i vilka ärftliga faktorer spela en mindre framträdande roll eller ej alls inverka är risken utan tvivel i många fall högre. För närvarande måste man dock utgå från den nyss nämnda allmänna risken. Denna är mindre an 1 vissa andra fall, där de eugeniska skälen (liksom i ej mindre grad de sociala skälen) för förebyggande av avkomma äro fullt obestridliga -(s1n- nesslöhet, schizofren och maniskdepressiv sinnessjukdom), och den ar cK så hög att fortplantning under alla omständigheter är klart olamplig.
