14 Första lagutskottets utlåtande Nr 51. artad eller relativt godartad och släkten i huvudsak är fri från andra abnormiteter, synas inga alIvarliga betänkligheter mot äktenskap finnas. Även eugeniska skäl av positiv art böra utan tvivel beaktas. Om det gäller en uppenbart begåvad och duglig släkt och därför goda, ehuru visserligen ej vetenskapligt analyserbara utsikter till en värdefull avkomma kunna förutsättas, kan det övervägas om ej dessa utsikter väga tyngre än risken för nedärvning av även mindre godartade former av sjukdomen. En diskretionär prövning av nu antytt slag skulle utan tvivel vara förenad med avsevärt större svårigheter än den mera schematiska tillämpningen av lagen och dispensförfarandet som nu i allmänhet synas följas, men den skulle innebära påtagliga reella fördelar och tillgodose de väsentligaste både eugeniska, humanitära och sociala synpunkter som böra läggas på denna fråga. Om sådana principer befinnas riktiga, vore det kanske konsekvent att ifrågavarande lagparagraf finge en något ändrad avfattning. Det kan dock påpekas att lagen redan nu direkt hänvisar till dispensmöjligheten. En ändring enbart av principerna för beviljande av dispens skulle ha den fördelen att erfarenhet kunde vinnas. Härtill kommer att de utredningar som krävas för ett slutgiltigt avgörande av frågan, framförallt rörande olika svärhetsgrader av ärftlig epilepsi, kunna väntas stöta på stora svårigheter och kanske ej på länge lämna något säkert utslag. I andra viktiga frågor synes för närvarande en så livlig forskningsverksamhet pågå att det är klokt att avvakta säkrare resultat. En omedelbar ändring av lagen skulle medföra den risken att en ny lag bleve antingen för trång eller för vid. I motionen hemställes även om en utredning huruvida ytterligare stadganden om äktenskapsförbud böra införasi giftermålsbalken. Enligt motiveringen avses ärftliga sjukdomar; där uttalas, som förut nämnts, att det finns åtskilliga sjukdomar där ärftlighetens roll är betydligt mera klarlagd än beträffande epilepsien och att tiden synes inne att företaga en utredning, som leder till en fullständig omprövning av frågan om förhandenvaron av vissa sjukdomar, vilka eventuellt skola konstituera äktenskapsförbud. Även i detta avseende synes motionen stödja sig på professor Antonis förut nämnda uppsats, där det förklaras att äktenskapsförbudet antingen borde upphävas för epileptiker eller också "utsträckas till en rad anomalier av liknande, delvis mycket större hereditär och social betydelse". I den av läkaresällskapets sektion för psykiatri och neurologi ingivna skrivelsen talas också om många "socialt betydelsefulla, ärftliga sjukdomar". Vilka sjukdomar som här avses, är ganska gåtfullt. Att döma av de i motionen nämnda exemplen och av ordet "många" avses bland annat en del recessiva sjukdomar och defekter. Åtskilliga sådana finnas, som obestridligen äro alIvarligare än vad epilepsien behöver vara, och nedärvningssättet är i motsats till epilepsiens säkert klarlagt. Som redan inledningsvis har framhållits, är dock insjukningsrisken för barnen ytterst obetydlig eller praktiskt taget obefintlig utom vid släktgiften, där den är starkt ökad. Eugeniska skäl för ett allmänt äktenskapsförbud finnas därför ej. Vid en del mer eller mindre sällsynta sjukdomar med dominant eller könsbunden nedärvning (t. ex. Huntingtons chorea, vissa former av ärftlig blindhet, blödarsjuka) är däremot äktenskap på grund av den stora arvsrisken utan tvekan olämpligt. Socialt betydelsefulla kunna dessa sjukdomar dock ej gärna kallas. Dessutom visa ej sällan kliniskt lika former avjsamma sjukdom olika nedärvningssätt. Skäl att med hänsyn till dessa sjukdomar överväga en komplicerad äktenskapslagstiftning synas åtminstone för närvarande ej finnas; upplysning och sterilisering torde i första hand böra ifrågakomma. Hypertonien,
