- Första lagutskottets utlåtande Nr 51. 15 som nämnesi motionen, är däremot en genom sin vanlighet socialt betydelsefull sjukdom; den ärves tydligt dominant, och arvsrisken är stor. Redan dess vanlighet, dess förekomst hos många högtstående människor och yttre inflytelsers, däribland även andligt arbetes, inverkan på symtomen måste så vitt jag kan förstå - och någon medicinsk sakkunskap torde knappast behövas för att bedöma dessa förhållanden - göra tanken på ett äktenskapsförbud i högsta grad problematisk. Härtill kommer att insjukningsåldern är så hög att äktenskap i regeln redan ingåtts. De många socialt betydelsefulla ärftliga sjukdomar, för vilka äktenskapsförbud borde övervägas, måste alltså reduceras så starkt att så vitt jag kan finna ingenting blir kvar. I ett avseende skulle emellertid en utvidgning av nu gällande stadgande om sjukdom som äktenskapshinder kunna motiveras ur rent eugenisk synpunkt. På grund av den höga insjukningsrisken för barn till personer behäftade med schizofren och maniskdepressiv sinnessjukdom skulle det ur denna synpunkt vara en fördel, om dessa sjukdomar utgjorde äktenskapshinder även i sådana fall där sjukdomen ej är manifest. Härvidlag böra utan tvivel även andra synpunkter beaktas, men denna fråga skulle dock förtjäna att övervägas. I övrigt finnas, då mera sällsynta dominanta sjukdomar åtminstone för närvarande ej synas böra komma ifråga som äktenskapshinder, inga skäl för en utredning i det i motionen angivna syftet. Uppsala den 3 mars 1942. NILS von HOFSTEN.
