Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/518

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 52. avsågo i huvudsak straffsatserna; därjämte utsträcktes straffskyddet i 8 §, som tidigare allenast avsett kvinna, som fyllt tolv men ej femton år, att avse även gossar under femton år. Ändringarna grundades på ett förslag angående ändringar i strafflagen beträffande straffsatserna för särskilda brott m. m., vilket den 31 december 1935 avgivits av särskilt tillkallade sakkunniga (stat. offentl. utredn. 1935: 68). De sakkunnigas förslag skilde sig från de sedan beslutade lagändringarna i nu förevarande avseende främst därutinnan, att det nya stadgandet om straff för otukt med kvinna som ej fyllt aderton år - i de sakkunnigas förslag upptaget såsom" 8 § - angivits skola gälla för det fall att gärningen skett under grovt missbruk av överordnad ställning eller eljest av en på ålder och erfarenhet grundad överlägsenhet, varjämte brottet enligt förslaget ej skulle få åtalas av allmän åklagare, där ej kvinnan eller hennes målsman det till sådant åtal angivit. I sitt betänkande redogjorde de sakkunniga för utländsk rätt rörande otukt med barn eller yngre personer och anförde därefter till motivering av det föreslagna nya stadgandet i 8 § (motsvarande nuvarande 8 a §) följande: En höjning av den ovillkorliga straffbarhetsgränsen till högre ålder än 15 år efter förebild av t. ex. norsk eller engelsk rätt syntes böra avböjas framförallt på den grund, att man därigenom riskerade att gripa om fall, där man ej kunde upprätthålla den presumtion om förförelse av den minderåriga som till väsentlig del utgjorde grunden för straffet. Om en allm än höjning av den åldersgräns, vars underskridande vid otukt ovillkorligen föranleder straffbarhet, sålunda ej lämpligen kunde ske, borde emellertid tagas under övervägande, huruvida icke f ö r s ä r s k i l d a f all straffskydd borde i vår lag, såsom skett i åtskilliga främmande lagar av nyare datum, uppställas för ungdom i högre ålder. Enligt de sakkunnigas mening borde så ske i fråga om kvinnlig ungdom i åldern 15-18 år.l denna ålder lämnade ett stort antal kvinnor föråldrahemmet för att på egen hand söka sin utkomst. Då det regelmässigt förelåge stor skillnad mellan kroppslig och andlig mognad i dessa år, kunde de då lätt bliva föremål för sexuellt utnyttjande, vilket, särskilt om därav föranleddes graviditet, ofta nog finge beklagliga följder för deras återstående liv. Det måste därför anses somett samhällsintresse av vikt att såvitt möjligt förebygga ett sådant utnyttjande, och i den mån en straffbestämmelse kunde medverka därtill, syntes alltför stor betydelse ej böra tilläggas de betänkligheter som alltid vidlådde- en utvidgning av straffbarheten å förevarande område. Den av de sakkunniga efter förebild närmast i den danska strafflagen av år 1930 föreslagna bestämmelsen i 8 § bleve tillämplig främst i fall då en överordnad i ett enskilt tjänsteförhållande övade otukt med den som stode under hans overinseende- och lydnad, såsom då föreståndare eller arbetsledare i handelsforetag, fabriker, restauranger etc. eller ock husbönder eller arbetsgivare med grovt missbruk av sin ställning, t. ex. genom utfästande av särskilda förmåner i tjansten eller genom hot om avsked, förmådde underordnade kvinnor till otukt. Men bestäminelsens avfattning möjliggjorde tillämpning av densamma aven i fall dar icke något tjänsteförhållande förelåge, blott gärningsmannen genom grovt missbruk av en på ålder och erfarenhet grundad överlagsenhet berett sig tillfälle till otukt. Huruvida så kunde anses vara fallet måste avgoras på grundval av omständigheterna i det särskilda fallet; enbart på grund av storre aldersskillnad mellan gärningsmannen och kvinnan kunde