Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/519

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Första lagutskottels utlåtande Nr 52. 3 rekvisitet givetvis ej anses uppfyllt. - Särskilt kunde framhållas att bestäm- melsen ej sällan borde kunna bliva tillämplig i fall där en för otukt med kvinna under 15 år åtalad person på grund av misstag eller eljest bristande vetskap angående kvinnans ålder ej kunde fällas till ansvar jämlikt 7 § 2 mom. (vilken bestämmelse i de sakkunnigas förslag motsvarade 8 § i gällande lag). I de över sakkunnigförslaget avgivna remissyttrandena förekom i de hänseenden som nu äro i fråga följande: Den till införande i 8 § föreslagna bestämmelsen om utsträckning av straffskyddet till att för särskilda fall. avse även kvinnor mellan femton och aderton år (jämför nuvarande 8 a §) tillstyrktes av styrelsen för Sveriges advokatsamfund, som förklarade att den föreslagna utvidgningen syntes tillrådlig, samt av polismästaren i Malmö, som yttrade att man med rätta måste anse, att den unga kvinnan såsom samhällsförhållandena numera gestaltat sig borde tillförsäkras ett särskilt skydd till förhindrande av att hon på grund av sin ungdom och bristande erfarenhet förleddes till otukt, som måhända kunde medföra ödesdigra verkningar för hennes framtida liv. Ett skyddande av den unga kvinnan vid hennes utträde i livet måste framstå såsom ett samhällsintresse av stor betydelse, och bestämmelsen, .rätt tillämpad, torde därför hava en synnerligen viktig uppgift att fylla. Rådhusrätten och polismästaren i Eskilstuna ville däremot icke förorda den nya straffbestämmelsen och anförde härom: Mot det föreslagna nya straffbudet i 18 kap. 8 § strafflagen ställa vi oss tveksamma. En utsträckning av de nu befintliga hithörande straffbestämmelserna torde, åtminstone i detta sammanhang, vara ägnad att väcka betänkligheter, så mycket mera som man här rör sig på ett område, där man bör gå fram med en viss försiktighet. Men härtill kommer, att bestämmelsen knappast kan i den föreslagna formen komma till användning. Redan inskränkningen i åtalsrätten torde motivera denna uppfattning. För det säkerligen synnerligen ringa antal fall, då kvinnan eller hennes målsman ville draga brottet under domstolens behandling, skulle bevisningen komma att stöta på mycket stora svårigheter. Den praktiska nyttan av straffbudet torde vid nu angivna förhållanden bliva mycket ringa, och straffbudet torde därför utan skada kunna utgå. Det torde för övrigt icke kunna anses helt uteslutet, att ett dylikt straffbud kunde användas för attutöva- obehörig påtryckning på män, som av en eller annan anledning 1nlat1t sig 1 förbindelser med kvinnor i ifrågakommen ålder. I ett flertal yttranden avstyrktes eller ifrågasattes lämpligheten av det nya straffbudet, såvitt anginge övande av otukt under grovt missbruk av en på ålder och erfarenhet grundad överlägsenhet, varjämte i ett av dessa yttranden förordades, att i vart fall bestämmelsen i andra stycket att brottet endast finge åtalas efter angivelse borde utgå. Överståthållarämbetet förklarade sålunda, att uttrycket "en på ålder och erfarenhet grundad överlägsenhet" torde giva möjlighet till en utvidgning av brottsbegreppet utöver vad som kunde anses behövligt och lämpligt, och tredje polisintendenten i Stockholm ifrågasatte huruvida icke ifrågavarande brottsbeskrivning vore alltför vagt formulerad. Häradshövdingen i Kinds och