Å Första lagutskottets utlåtande Nr 52. 7 åldersgräns, som för närvarande är bestämd i 18 kap. 8 § strafflagen - femton år - kan enligt motionärerna icke anses innebära tillräckligt skydd. Efter att ha berört den vid förarbetena till 1937 års lagändringar framförda men då avvisade tanken på en höjning av åldersgränsen i 18 kap. 8 § strafflagen från femton till sexton år, hava motionärerna vidare anfört: i För nämnda tanke föreligga emellertid starka skäl. Det sextonde levnadsåret är för de flesta människor ett ytterst betydelsefullt brytningsår, under vilket någon som helst psykisk mognad för ett med vuxnas likartat sexualliv ej föreligger. Tvärtom finnas då ovanligt stora risker att upplevelser av sådan art skall påverka utvecklingen i felaktig riktning. I t. ex. engelsk och norsk rätt har också den korresponderande åldersgränsen satts till sexton år. För en sådan reform har också numera tillkommit det skälet att vetenskapen iakttagit en tendens till förlängning av pubertetstiden. Utskottet har i vederbörlig ordning begärt yttranden över motionen från medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län. De i anledning härav från nämnda myndigheter inkomna yttrandena ävensom ett vid överståthållarämbetets yttrande fogat yttrande från t. f. förste stadsfiskalen i Stockholm ha såsom bilagor fogats vid detta utlåtande. I den förevarande motionen framhålles, att tendenserna beträffande ungdomens sexualliv synas ägnade att ingiva alIvarlig oro, och det göres gällande att bland föräldrar, lärare med flera enighet skulle råda om att en avgjord försämring i nämnda hänseende ägt rum under de senaste tio åren. För undanröjande av de rådande missförhållandena föreslås i motionen att den i 18 kap. 8 § strafflagen stadgade åldersgränsen femton år måtte höjas till sexton år så att otukt .med barn under sexton år under alla förhållanden skulle vara straffbar. Motionärerna framhålla emellertid att en dylik lagändring endast utgör ett av flera möjliga botemedel. Utskottet anser sig icke ha tillräckligt underlag för att bedöma *huruvida -förhållandena inom ungdomens sexualliv under de senare åren undergått en sådan försämring som motionärerna uppgiva. Oavsett huru härmed förhåller sig är det uppenbarligen ett starkt samhällsintresse att söka råda bot på de missförhållanden som kunna föreligga. Utskottet vill emellertid framhålla, att utskottet icke ansett sig kunna i anledning av förevarande mobion ingå i någon allmän prövning av vilka åtgärder som kunna anses böra vidtagas för sanerande av ungdomens sexualliv; enligt utskottets förmenande föreligger i förevarande ärende till bedömande det mera begränsade spörsmålet huruvida, såsom motionärerna föreslagit, för tillgodoseende av nämnda syfte en ändring av bestämmelserna i 18 kap. 8 § strafflagen nu bör vidtagas. Såsom av utskottets redogörelse framgår var tanken på en generell höjning av straffbarhetsgränsen i 18 kap. 8 § strafflagen föremål för prövning i samband med ändringarna år 1937 i strafflagen beträffande straffsatserna för särskilda brott m. m. Denna tanke avvisades emellertid såväl av de sakUhßoflel.
