Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/529

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Första lagutskottets utlåtande Nr 52. 13 förelse av kvinnan, som till väsentlig del utgjorde grunden för straffet, ej skulle kunna upprätthållas. Departementschefen ansåg, att en sådan straffbestämmelse skulle behöva kompletteras med ett stadgande om att straff ej skulle inträda, där det ådagalagts, att kvinnan varit den förförande. Socialstyrelsen anser för sin del, att åldersgränsen mycket väl kan flyttas till sexton år utan att man behöver stadga straffrihet för de fall, då det skulle kunna styrkas, att kvinnan varit den förförande. Har mannen anledning förmoda, att kvinnan ännu icke uppnått sexton års ålder, bör han sålunda straffas för otukt, oavsett vad han anför om förförelse från kvinnans sida. En höjning av åldersgränsen till sexton år är välmotiverad även på den grund, att den skulle bereda de barnavårdande myndigheterna ett starkt stöd i deras verksamhet. . Till slut må framhållas, att styrelsen ingalunda bortsett från de ökade svårigheter ur bevissynpunkt, som en höjning av åldersgränsen skulle komma att medföra. Dessa svårigheter äro redan med nuvarande åldersgräns stora, vilket icke hindrar, att bestämmelsen visat sig vara ett gott stöd för de barnavårdande myndigheterna. Helt säkert komme - oavsett de i fråga om femtonåringarna ökade bevissvårigheterna - detsamma att gälla för denna åldersgrupp. Styrelsen anser därför värdet av detta vidgade skydd för ungdomen vara så stort, att de berörda bevissvårigheterna icke böra tillmätas större betydelse. Stockholm den 14 april 1942. KARL J. HÖJER. I ERNST BEXELIUS. Bilaga C. KUNGL. FÅNGVÅRDSSTYRELSEN. Till riksdagens första lagutskott. Genom beslut den 20 mars 1942 har Kungl. Maj :t anbefallt fångvårdsstyrelsen att avgiva och till utskottet överlämna yttrande över en vid årets riksdag i andra kammaren väckt motion, nr 116, om höjning av den i 18 kap. 8 § strafflagen stadgade åldersgränsen. Med anledning härav får fångvårdsstyrelsen anföra följande. Såsom i motionen framhålles var tanken på en generell höjning av straffbarhetsgränsen för sexuella förbindelser med barn föremål för prövning av 1937 års riksdag, vilken emellertid för sin del godtog Kungl. Maj:ts förslag att avvisa denna tanke och i stället välja lösningen att endast för särskilda fall kriminalisera otukt med kvinna under aderton år. Fångvårdsstyrelsen utgår från att riksdagen, då den så nyligen fattat ståndpunkt till förevarande spörsmål, skall kräva starka skäl för att frångå denna ståndpunkt. Såsom skäl för höjning av ifrågavarande åldersgräns hava motionärerna i första hand angivit, att tendenserna beträffande ungdomens sexualliv synas ägnade att ingiva alIvarlig oro emedan en avgjord förändring till det sämre ägt rum under de senaste tio åren. Saneringsåtgärder synas enligt motionen ofrånkomliga i synnerhet med hänsyn till tendensen hos vuxna