16 Första lagutskottets utlåtande Nr 52. Bilaga D. ÖVERSTÅTHALLARÄMBETET. Till riksdagens första lagutskott. Genom nådig remiss den 20 mars 1942 har överståthållarämbetet anbefallts att avgiva och till riksdagens första lagutskott överlämnayttrande över en vid årets riksdag av Ebon Andersson, Ruth Gustafsson, Olivia Nordgren och Kerstin Hesselgren i andra kammaren väckt motion (nr 116) om hojmng av den i 18 kap. 8 § strafflagen stadgade åldersgränsen. - - - Till åtlydnad härav får överståthållarämbetet, med overlamnande av från t. f. förste stadsfiskalen i Stockholm Eugen Glas infordrat yttrande, anföra föl- Jalldfnotionen föreslås, att riksdagen för sin del måtte besluta höjning till sexton år av den i 18 kap. 8 § strafflagen stadgade åldersgränsen femton år. I motionens ingress anföres, att föräldrar, läkare, lärare och de, som arbeta inom samhällets barnavård, stå eniga om att en avgjord förändring till det sämre ägt rum beträffande ungdomens sexualliv under de senaste tio åren, samt att på grund av de stora faror, som härigenom hota såväl ungdomen som i det långa loppet även det för samhällets fortbestånd centrala familjelivet, saneringsåtgärder synas ofrånkomliga. I synnerhet torde, anföres vidare, detta vara nödvändigt med hänsyn till tendensen hos vuxna att med kännedom om utvecklingen även bland den yngre ungdomen begagna sig av denna kategoris mindre motståndskraft och sin egen på ålder och erfarenhet grundade överlägsenhet. I motionen avses, angives härefter, att bland möjliga botemedel endast peka på den så att säga normala vägen för samhällsingripande på ifrågavarande område, strafflagens bestämmelse att otukt med bam under viss ålder är straffbelagt. Motionärerna anse, att den för närvarande gällande åldersgränsen, femton år, icke kan anses innebära tillräckligt skydd. Slutligen anföra motionärerna såsom starka skäl för en höjning av åldersgränsen till sexton år, att det sextonde levnadsåret för de flesta människor är ett ytterst betydelsefullt brytningsår, under vilket någon som helst psykisk mognad för ett med vuxnas likartat sexualliv ej föreligger, att tvärtom då finnas ovanligt starka risker att upplevelser av sådan art skall påverka utvecklingen i felaktig riktning samt att vetenskapen numera iakttagit en tendens till förlängning av pubertetstiden. - T. f. förste stadsfiskalen uttalar i sitt yttrande, att saneringsåtgärder på området i fråga äro ofrånkomliga men att vad som nu brister icke t rd o e framså lšunna botas genom lagstiftningsåtgärder, varje fall icke genom inoran e av nagra nya eller 1 den riktning motionarerna tankt sig, skärpande- bestämmelser. Kommer icke, jämsides med en grundlig sanering av nojeslivet, en all ungdom omfattande utbyggnad av fritidsrörelserna till stånd, anser stadsfiskalen det vara ganska likgiltigt om en sådan skä n . .. .- fp mg av 18 kfl}-P- § strafflageii, som motionarerna fororda, genomföres eller icke. Den omstandiflheten tt ld " ° - g a a ersgransen hojes med ett ar torde, .framhåller stadsfiskalen, näppeligen komma att avskräcka vare sig den kvinnliga ungdom, som ar sa fysiskt mogen att den vid 16 års ålder är beredd att låta sig sexuellt utnyttjas, eller dess manliga förförare, vilka senare, om åldersgränsen sättes- till 16 år, oftare än vad nu är fallet, till sin ursäkt kunna åberopa, att kvinnan syntes vara kroppsligen fullt utvecklad. Att saneringsåtgärder i avseende å ungdomens sexualliv äro behövliga synes overståthållarämbetet otvivelaktigt. Spörsmålet om vilka åtgärder, som kumia
