Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/534

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

18 Första lagutskottets utlåtande Nr 52. ket ju tillkom i samband med förenämnda strafflagsrevision av 1937, straffas den, som i annat fall än tidigare i kapitlet sagts, genom grovt missbruk av överordnad ställning förmår kvinna, som ej fyllt aderton år, till otukt. I lagrummets förarbeten hade även upptagits straff för den, som till otukt förmådde kvinna i nämnda ålder genom "grovt missbruk av en på ålder och erfarenhet grundad överlägsenhet". Detta stadgande ströks emellertid vid propositionens framläggande, varvid uttalades, att ett så angivet missbruksbegrepp vore tämligen svävande till sin innebörd och kunde komma att vålla svårigheter i rättstillämpningen, om det över huvud med hänsyn till bevismngssvårigheterna komme att få någon praktisk betydelse. Överståthållarämbetet delar denna i propositionen uttalade uppfattning men ifrågasätter, huruvida icke det åsyftade missbruksbegreppet kunde genom angivande av vissa åldersgränser till sin innebörd så fixeras, att olägenheterna av dess straffbeläggande eliminerades. Möjligen kunde det därvidlag vara skäligt presumera missbruk, då kvinnan icke fyllt sexton år men mannen uppnått myndig ålder. Stockholm den 15 april 1942. TORSTEN NOTHIN. olof BuckFnus. - Bilaga E. Till överståthållarämbetet. Genom remiss den 26 mars 1942 har förste stadsfiskalen anmodats avgiva yttrande över en vid årets riksdag i andra kammaren väckt motion nr 116 om höjning av den i 18 kap. 8 § strafflagen stadgade åldersgränsen. I anledning härav får jag vördsamt anföra följande. De farhågor med avseende å den moderna ungdomens sexualliv, varåt förslagsställarna givit uttryck i sin motion, torde icke vara överdrivna. Och såsom motionärerna framhållit, äro saneringsåtgärder på området ifråga ofrånkomliga, om icke missförhållandena i det långa loppet skola komma att inverka menligt jämväl på familjelivet och därmed också på nationens fortbestånd. Motionärerna hava själva antytt, vilka utvägar som främst skulle kunna anlitas. I motionen tages dock blott sikte på ett av de tänkbara botemedlen: en skärpning av den - såsom motionärerna uttrycka sig - normala vägen för samhällsingripande på detta område, nämligen strafflagens bestämmelse i 18 kap. 8 § att otukt med barn under viss ålder är straffbelagd, vilken skärpning motionärerna tänkt i form av en höjning av den i lagstadgandet angivna åldersgränsen till sexton år. . I motionen antydes att den föreslagna höjningen av åldersgränsen icke l-:an komma att inverka förbättrande på förhållandena utan att samtidigt åtgärder vidtagas som leda ungdomen bort från den väg till frihet utan ansvar, på vilken allt större skaror genom en slapp fostran och en osund nöjesindustri lockats att slå in. Vad som nu brister, torde icke heller främst kunna botas genom lagstiftningsåtgärder, i varje fall icke genom införande av några nya eller i den riktning motionärerna tänkt sig skärpande strafflaestämmelser. För att ett bättre sakernas tillstånd skall kunna ernås måste först och f1ä1nst, jämsides med en grundlig sanering av nöjeslivet, en all ungdom omfattande utbyggnad av fritidsrörelserna genomföras, så att ungdomens fritid, allt efter dess ålder och fallenhet, blir upptagen med lekar,