- Första lagutskottets utlåtande Nr 52. 19 sport eller bildande nöjen. I regel måste detta ske genom det allmännas försorg. Ty i det moderna samhället ha hemmen allt för små möjligheter att sätta en effektiv spärr mot yttervärldens osunda lockelser. Bli icke dessa önskemål tillgodosedda, torde det vara ganska likgiltigt, om en sådan skärpning av 18 kap. 8 § strafflagen, som motionärerna förorda, genomlföres eller icke. Frestelsemängden kvarstår då, och den omständigheten att åldersgränsen höjes med ett år torde näppeligen komma att avskräcka vare sig den kvinnliga ungdom, som är så "fysiskt mogen att den vid 16 års ålder är beredd att låta sig sexuellt utnyttjas, eller dess manliga förförare, vilka senare, om åldersgränsen sättes till 16 år, oftare än vad nu är fallet till sin ursäkt kunna åberopa, att kvinnan syntes vara kroppsligen fullt utvecklad. Ur rent formell åklagarsynpunkt finnes intet att erinra mot den föreslagna lagändringen. Stockholm den 8 april 1942. EUGEN GLAS. T. f. förste stadsfiskal. Bilaga F. LÄNSSTYRELSEN l MALMÖHUS LÄN. Till riksdagens första lagutskott. I skrivelse den 420 mars 1942 har Kungl. Maj:t anbefallt länsstyrelsen att avgiva yttrande över en vid årets riksdag i andra kammaren väckt motion, nr 116, om höjning av den i 18 kap. 8 § strafflagen stadgade åldersgränsen; och får länsstyrelsen i anledning därav anföra följande. En höjning av den i 18 kap. 8 § strafflagen bestämda åldersgränsen kan visserligen, av skäl som upptagas i motionen, anses påkallad, men å andra sidan bör icke förbises att en sådan ändring av lagen medför vissa svårigheter i rättstillämpningen. Med stöd av ett utslag av högsta domstolen anses allmänt att handling, som avses i nämnda §, blir straffri, om den tilltalade saknat skälig anledning antaga annat, än att kvinnan vid tillfället uppnått 15 års ålder. Uppenbarligen skulle en höjning av åldergränsen till 16 år medföra att de tveksamma fallen bleve talrikare, och, om den i prejudikatsväg godkända rättsregeln tillämpades, skulle straffrihet kunna inträda i en omfattning, som gjorde att den ifrågasätta strafflagsändringen finge blott begränsad betydelse. En lagändring i detta avseende medför också att den allmänna straffbarhetsgränsen enligt 5 kap. 1 § strafflagen måste ändras åtminstone för det i 18 kap. 8 § avsedda brottsfall. Med åberopande härav får länsstyrelsen uttala att länsstyrelsen biträder motionens syfte att i ifrågavarande avseende bereda ökat skydd åt den unga kvinnan men att en närmare utredning av frågan synes erforderlig, innan beslut om lagändring fattas. Malmö i- landskansliet den 9 april 1942. På länsstyrelsens vägnar: HJ. KJÄLL. S. DAHLRUP.
