Utskottet. 4 Första lagutskottets utlåtande Nr 53. 5 §. Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag. Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därä meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till och med den 31 mars 1941. Förbud som i 1 § andra stycket sägs skall ej gälla längre än lagen äger giltighet. Vad i lagen stadgas om sådant under tiden för lagens giltighet begånget brott, som i lagen avses, samt om förverkande skall äga tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört att gälla. ii,i Lagen äger enligt lag den 21 februari 1941 (nr 77) giltighet till och med den 30 juni 1942. - l propositionen uttalar föredragande departementschefen, statsrådet Westman, att giltighetstiden för ifrågavarande lagstiftning torde böra förlängas, förslagsvis till och med den 30 juni 1.943. Lagrådet har lämnat det upprättade förslaget till lag om fortsatt giltighet av upplösningslagen utan erinran. Utskottet har icke något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag om förlängning av upplösningslagens giltighetstid. De i motionerna framställda yrkandena syfta till en revision av upplösningslagen. Sålunda hemställes i motionerna l: 255 och li: 362 att riksdagen mätte hos Kungl. Maj:t begära förslag till komplettering och utbyggnad av lagen, under det att motionerna l: 260 samt li: 371 och 372 gå ut på att riksdagenlför sin del måtte besluta vissa ändringar i lagen. Yrkandena i samtliga motionerna grundas å den uppfattningen, att upplösningslagen i sin nuvarande utformning icke skulle ha erforderlig effektivitet. Att man icke kan helt förhindra en samhällsskadlig verksamhet genom förordnande om upplösningslagens tillämpning å viss organisation, är obestridligt. Redan vid lagens tillkomst påpekade första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 52), att en lucka i straffbestämmelserna förelåg genom att fortsättandet av en upplöst sammanslutnings verksamhet icke vore straffbart om gärningen förövades genom tryckt skrift. Och i/den vid innevarande riksdag behandlade propositionen nr 27 angående ändringar i 8 kapitlet strafflagen erinrade chefen för justitiedepartementet om att grundlagen icke medgiver riksldagsledamots uteslutning ur riksdagen, därför att det parti denne tillhör blivit upplöst, och att icke heller ett upplöst partis tidningsorgan kunna indragas eller eljest förhindras utkomma enbart på grund av att partiet förklarats illegalt. För att ett ingripande enligt upplösningslagen skulle helt fylla sitt ändamål erfordrades sålunda ytterligare åtgärder, vilka skulle innebära en sädan inskränkning i de av författningen garanterade allmänna fri- och rättigheterna, att den måste väcka betänksamhet. Samtidigt som åtskilliga skärpningar föreslogos i 8 kapitlet strafflagen framhölls i propositionen att frågan om att tillgripa mera vittgående mått
