Första lagutskottets utlåtande Nr 54. 17 sionen hindra annan att utnyttja skifferfyndigheten för annat ändamål än oljeutvinning. Enligt det remitterade utkastet skall koncessionen i och för sig medföra ensamrätt för koncessionsinnehavaren allenast såvitt angår oljeutvinning, frånsett att koncessionen dessutom i viss utsträckning innebär hinder mot inmutning av mineralfyndighet inom koncessionsområdet. - Sedd ur jordägarens synpunkt sammanhänger denna fråga nära med sättet för reglering av frågan om royalty. Om royaltyn icke fördelas mellan samtliga jordägare inom koncessionsområdet utan tillfaller den jordägare å vars mark arbetet utförts, synes det icke rimligt att hindra andra jordägare inom koncessionsområdet att :använda skiffer å sin mark, t. ex. för kalkbränning, förrän koncessionsinnehavaren vidtagit anstalt för att inlösa marken. Skulle däremot royaltyn fördelas på samtliga jordägare inom koncessionsområdet, kunde det snarare komma i fråga att uppställa sådant hinder, enär då viss andel kunde beräknas komma att relativt snart utgå till envar jordägare. Dessutom skulle vid detta alternativ ett sådant hinder vara påkallat för att förebygga, att viss eller vissa jordägare samtidigt som de njöte andel i royaltyn kunde bereda sig ekonomisk förmån genom att använda skiffer å dem tillhörigt område. Som i det följande kommer att närmare utvecklas anser jag, att royaltyn icke bör fördelas på samtliga jordägare inom koncessionsområdet. Vad bränslekommissionen anfört om att kalksten bör räknas till mineraliska ämnen lärer vara riktigt. En ändring i förslaget torde fördenskull böra vidtagas. Därvid torde de särskilda bestämmelserna om hembud av kalksten till jordägaren utan olägenhet kunna utgå. Detta synes också bäst överensstämma med ersättningsreglerna i 14 § 1 mom. och 18 §, enär ersättning t. ex. vid inlösen bör bestämmas så att den innefattar jämväl gottgörelse för kalkfyndighet inom området. Samtidigt bör stadgandet om rätt för koncessionsinnehavaren att tillgodogöra sig mineraliska ämnen jämkas så att det tydligt omfattar jämväl kalksten som är lagrad ovanpå skiffem, om kalksten behöver brytas för skifferns tillgodogörande. Beträffande frågan om inmutning inom koncessionsområdet får jag hänvisa till utkastet till lag om ändring i gruvlagen." 60 §. I 22 § av 1886 års lag meddelas bestämmelser om j o r d ä g a r e s r ätt till v i s sf a v g i f t vid stenkolsbrytning. Denna utgör en sjuttiofemtedel av värdet av de stenkol och i sammanhang därmed förekommande eldfasta leror vilka å koncessionsområdet vinnas och uppfordras i dagen. Jordägaren är icke skyldig att deltaga i kostnaden för arbetet. Royaltyn beräknas å värdet av stenkolen i uppfordrat skick. Ä nämnda avgift äger dock koncessionsinnehavaren räkna sig till godo så stor del som belöper på honom enligt 12 § anvisat område för arbete i dagen i förhållande till hela det område koncessionen omfattar. s l promemorian uttalas, att dessa bestämmelser icke syntes oförändrade Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 aaml. 1 avd. Nr 54. 2
