Första lagutskottets utlåtande Nr 55. 11 mäktige i riksbanken, statens linnämnd, svenska bankföreningen samt svenska sparbanksföreningen. För innehållet i yttrandena redogöres å sid. 13-15 i propositionen, vartill utskottet hänvisar. Vid remiss till lagrådet- den 30 april 1942 av två lagförslag, vilka frånsett en reduktionell avvikelse beträffande förslaget till lag om viss panträtt i spånadslin och hampa, voro likalydande med de genom förevarande proposition. framlagda lagförslagen, anförde föredragande departementschefen, statsrådet PehrssonBramstorp - efter att ha redogjort för den i ärendet verkställda utredningen - bland annat följande: "Vid tillkomsten av gällande lag om viss panträtt i spannmål ansågs det tillfyllest att låta lagen omfatta endast produkterna av de inom landet förekommande strå- och trindsädesslagen. Som av den föregående redogörelsen framgår, kunde panträtten ursprungligen endast upplåtas i spannmål, d. v. s. tröskad vara av berörda sädesslag. Det framhölls emellertid, att, om behov framdeles skulle yppas att belåna även andra alster av jordbruket, en utsträckning av lagens giltighetsområde lätt kunde genomföras och redan år 1926 utsträcktes lagen att omfatta även otröskad spannmål. Nu rådande utomordentliga förhållanden ha föranlett upptagandet av en omfattande odling av vissa grödor, i vilka panträtt enligt berörda lag icke kan upplåtas. Denna odling har erhållit statsmakternas stöd i skilda hänseenden, bland annat i form av prisgaranti. Sveriges lantbruksförbund har funnit behov föreligga att bereda möjlighet att få panträtt upplåten i spånadslin och hampa samt eventuellt även i frö av oljeväxter på samma sätt som i spannmål. Av i ärendet avgivna yttranden bekräftas, att ett sådant behov föreligger ifråga om spånadslin och hampa. För tillgodogörande av den värdefulla halmen till dessa växtslag kräves en ganska omständlig behandling, vilken försiggår vid särskilda beredningsanstalter. Dessa ägas i allmänhet av sammanslutningar bland odlarna. Staten stödjer anläggningarnas uppförande genom bidrag och lån. Som linnämnden angivit, torde sammanslutningarnas medelsanskaffning kunna underlättas genom vissa förskott från linneindustrien. I allmänhet ha beredningsanstalterna emellertid icke möjlighet att annat än successivt bereda mottaget spånadslin eller hampa och i samband därmed genom avsättning av produkterna erhålla likvider. Då beredningsanstalterna ofta under viss tid lagra oberett spånadslin eller hampa från medlemmarnas odlingar, skulle möjligheten att kunna belåna dessa lager underlätta för sammanslutningarna att likvidera de från odlarna levererade kvantiteterna. Även för odlarna själva föreligger ett visst lånebehov. Verksamheten vid beredningsanstalterna gör det nämligen icke möjligt att på en gång mottaga det oberedda spånadslinet eller hampan från samtliga delägare. Dessa sammanslutningar torde som regel ej heller
