14 Första lagutskottets utlåtande Nr 55. Pantförskrivet spånadslin eller hampa torde, i likhet med pantförskriven spannmål, icke, förrän skulden betalts eller panträtten eljest upphört, utan panthavarens medgivande få bortföras eller utlämnas från den i upplåtelsehandlingen angivna fastigheten eller inom denna förflyttas från den upplagsplats, som i samma handling angivits. Hinder bör dock icke möta för tröskning av vara, som pantförskrivits i otröskat skick, under förutsättning att panthavaren i god tid före tröskningens företagande bevisligen underrättats därom och tröskningen verkställes å den i upplåtelsehandlingen angivna fastigheten. Efter tröskningen måste det ankomma på upplåtaren att upplägga såväl halmen som fröet, om panträtten fortfarande skall bestå i dessa, avskilda å fastigheten samt om uppläggningen lämna underrättelse såväl till panthavaren som till registerföraren. I överensstämmelse med vad som stadgats i 1924 års lag bör panthavaren, om utfäst förfallet kapital- eller räntebelopp icke blivit erlagt, vara berättigad att erhålla handräckning för att få pantförskrivet parti spånadslin eller hampa i sin besittning. Likaså torde panthavaren, om han förebringar sannolika skäl för att pantförskrivet parti icke väl vårdas eller att en del av partiet förstörts eller i strid mot stadgat förbud bortförts eller utlämnats eller att sådan åtgärd i fråga om partiet kan befaras, ändå att förfallotid ej inträtt, böra vara berättigad att efter förordnande av överexekutor komma i besittning av pantförskrivet parti. Sedan panthavaren av utmätningsmannen blivit försatt i besittning av pantförskrivet parti spånadslin eller hampa, bör han vidare, oberoende av överenskommen förfallotid, äga att i den ordning, som i lag stadgas eller mellan parterna med laga verkan avtalats, ur partiet förskaffa sig betalning för sin fordran till kapital och ränta ävensom för samtliga med besittningens erhållande och fordringens utfående förenade kostnader. Är partiet otröskat, torde han jämväl i fråga om spånadslin eller hampa, om han så finner lämpligt, böra äga föranstalta om tröskning av partiet samt ur halmen och fröet förskaffa sig betalning. För uppsåtlig förstörelse, bortförande eller utlämnande av pantförskrivet spånadslin eller hampa eller med skadeuppsåt skedd upplåtelse av panträtt i vara, vari veterligen panträtt redan upplåtits åt annan, bör, i likhet med vad som gäller enligt 1924 års lag, följa straff. Straffpåföljd torde även böra träffa innehavare av spånadslin eller hampa, som pantförskrivits i otröskat skick, om han efter verkställd tröskning upplägger halmen eller fröet å fastigheten utan att iakttaga därom meddelade föreskrifter eller lämnar medvetet oriktig uppgift i underrättelse om sådan uppläggning till registerföraren eller panthavaren. A Den av mig sålunda förordade lagstiftningen ansluter sig, som av det ovan anförda framgår, i stort sett till bestämmelserna i 1924 års lag om viss panträtt i spannmål. Vid sådant förhållande kunde det synas lämpligast att genomföra lagstiftningen genom utvidgning eller ändring av sist
