6 Första lagutskottets utlåtande Nr 56. avses i 4 § under 2), icke är avsedd att upprätthållas längre än som är nödvändigt för marknadens sanering exempelvis genom kollektiv överenskommelse med en inom branschen bildad sammanslutning. Nyetableringsspärren är sålunda tänkt som en preliminär åtgärd, medan den definitiva regleringen avses skola komma till stånd genom en tvångskartellering. Med hänsyn härtill och då de ifrågavarande sammanslutningarna skola vara av öppen karaktär finnes för närvarande icke någon möjlighet att från rätten att driva handel utesluta någon, som förklarar sig villig följa de för vederbörande sammanslutning gällande föreskrifterna. Härav följer i sin tur att det kn=ap- past är möjligt att förhindra, att antalet näringsidkare inom visst led av omsättningen onormalt ökas genom tillkomsten av nya. företag, vilka icke äro erforderliga för varudistributionen utan tillkommit uteslutande för att - med för den slutlige köparen prisfördyrande verkan - utnyttja situationen i vinstsyfte. Det anförda framhäver betydelsen för den statliga priskontrollen av att äga tillgång till bestämmelser, med stöd av vilka ett auktorisationsförfarande -skulle kunna genomföras. Tillskapandet av dylika bestämmelser skulle emellertid innebära ett djupgående ingrepp i näringsfriheten. Det är därför också klart att, därest bestämmelser av angiven innebörd meddelades, den ifrågavarande befogenheten icke, borde få tagas i anspråk i andra fall än då så vore erforderligt för att komma till rätta med alIvarliga, med krisläget sammanhängande missförhållanden. Befogenheten att föreskriva auktorisationstvång skulle sålunda icke få utnyttjas med mindre övriga av prisregleringslagen anvisade utvägar framstode såsom otillräckliga. Då syftet med ett auktorisationsförfarande skulle vara att förhindra onödig, fördyrande mellanhandel eller annan krisföreteelse av beskaffenhet att föranleda onödig prisfördyring, borde tydligen auktorisation principiellt ges åt alla företagare, som tidigare varit verksamma inom branschen, samt därutöver åt sådana nytillkomna företagare vilka med hänsyn till förhållandena inom branschen kunde anses fylla en nyttig uppgift. Av de skäl som i det föregående angivits och med de inskränkningar i fråga om rätten att utnyttja den ifrågavarande befogenheten, som följa av det nyss anförda, tillstyrker jag, att prisregleringslagen kompletteras med bestämmelser, som giva Kungl. Maj:t rätt att föreskriva auktorisation såsom förutsättning för rätten att yrkesmässigt köpa eller sälja viss förnödenhet eller tillhandahålla tjänst av sådant slag, varå prisregleringslagen, enligt vad jag förut anfört, avses skola vara tillämplig. Det föreslagna stadgandet torde lämpligen kunna upptagas i samma paragraf som bestämmelserna om tvångskartellering och nyetableringsspärr. Såsom förutsättning för begagnande av den föreslagna befogenheten torde böra angivas, att detta finnes erforderligt för att hindra onödig, fördyrande mellanhandel eller eljest för att undanröja missförhållanden inom näringslivet, vilka uppkommit i följd av rådande krisförhållanden och medföra onödig stegring av priset å viss förnödenhet eller tjänst. Stadgandet torde i övrigt lämpligen böra innehålla, att Kungl. Maj:t under nyss angivna förutsättningar äger meddela föreskrifter om
