Första lagutskottets utlåtande Nr 58. 3 9 §. Den som underlåter att om insamling göra anmälan, där sådan är föreskriven, eller som därvid mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift, eller som åsidosätter meddelade föreskrifter, eller som anordnar eller fortsätter insamling i strid mot förbud enligt 6 §, straffes med dagsböter. Straff som nu sagts skall dock ej tillämpas, där gärningen i strafflagen är belagd med strängare straff. " 1 10 §. På talan av allmän åklagare må den som anordnat offentlig insamling vid vite tillhållas att avgiva redovisning enligt vad i 8 § sägs. 11 §. Vad som insamlats utan anmälan, där sådan är föreskriven, eller i strid mot förbud enligt 6 § må efter ty prövas skäligt dömas förverkat till kronan. Om det lämpligen kan ske må dock i stället föreskrift meddelas, att egendomen skall användas för visst sådant ändamål som i 7 § angives eller återställas till givarna. 12. §. 8 Åtal för förseelse mot denna förordning, så ock talan som avses i 10 § anhängiggöres vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol. 13 §. Böter och viten som ådömas enligt denna förordning tillfalla kronan. 14 §. Konungen äger meddela närmare bestämmelser angående förordningens tillämpning. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942. I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tre i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen inom första kammaren: nr 212 av herr Karl August Johanson m. fi.; och nr 213 av herr Fredrik Ström; samt inom andra kammaren: nr 289 av herr Gavelin m, fl. I motionerna l: 212 och li: 289, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte besluta, att sisla stycket i förordningens 1 § må erhålla följande lydelse:
