Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/616

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

12 Första lagutskottets utlåtande Nr 58. tillsynens utövning. Enligt utkastet skulle rätten att anordna insamling i princip vara beroende på att tillstånd därtill erhölles, i regel av polismyndighet. Då emellertid tillståndsmyndighetens prövning av nyss angivna skäl väsentligen bör inriktas på tillsyn över användningen av insamlade medel, synes det knappast föreligga tillräckliga skäl att fordra tillstånd. För att bereda myndigheten tillfälle till kontroll i detta avseende erfordras tydligen blott att en planerad insamling anmäles. Vidare synes det föga tilltalande att myndigheterna skola vara skyldiga meddela tillstånd till och därmed giva skenet av officiellt stöd åt en insamling, vars ändamål synes dem vara föga behjärtansvärt men som de icke äga förhindra. - D l flera yttranden har också uttalats att ett anmälningsförfarande vore att föredraga av praktiska skäl. Överhuvud synas de invändningar som, särskilt från kyrkliga och religiösa organisationer, framförts mot utkastet ha sin grund däri att detta uppställt krav på tillstånd såsom förutsättning för rätten att anordna insamling. Med styrka har därvid framhållits att utkastets bestämmelser skulle inverka hämmande på igångsättandet av insamlingar för goda ändamål, och yrkanden ha fördenskull framställts om vidsträckta undantag från tillståndskravet. I utkastet ha undantag från fordran på tillstånd gjorts i form av vissa allmänna föreskrifter om rätt att anordna insamlingar utan tillstånd. Dessa föreskrifter gälla insamling genom tidningar och tidskrifter, till förmån för välgörande, kulturella eller allmännyttiga institutioner av stadigvarande natur samt i samband med vissa offentliga tillställningar. Förslaget har i denna del kritiserats från olika utgångspunkter. Från vissa häll har anmärkts att undantagen vore för vidsträckta. Det har sålunda framhållits att icke varje tidning eller tidskrift vore förtjänt av att fritt få anordna insamlingarflsamt att icke vid varje nöjestillställning utan vidare sådan borde få förekomma. Å andra sidan har yrkats utsträckning av undantagen, bland annat i den riktningen att religiösa institutioner bleve likställda med de i utkastet angivna. Dessutom har gjorts gällande att föreskrifterna i vissa avsenden vore opraktiska eller olämpliga. Gentemot de förstnämnda anmärkningarna kan visserligen invändas, att polismyndighet skulle äga viss tillsynsrätt även beträffande ifrågavarande insamlingar. Det torde emellertid kunna befaras att denna rätt bleve skäligen betydelselös, eftersom någon säkerhet ej skulle finnas, att myndigheten finge kännedom om insamlingarna. Även övriga invändningar torde äga visst berättigande. Vad nu anförts har synts tala för .en sådan omarbetning av utkastet att grundsatsen om tillstånd och de därav föranledda allmänna undantagsbestämmelserna ersättas dels av ett generellt stadgande om skyldighet att anmäla offentliga insamlingar, dels av föreskrift om rätt för myndighet att efter prövning i varje särskilt fall medgiva stadigvarande institution och redaktion för tidning eller annan periodisk skrift rätt att utan anmälan få anordna insamlingar för välgörande eller allmännyttiga ändamål. Då alla insamlingar, utom sådana som efter särskild prövning undantagits, skola anmälas, erhålla polismyndigheterna bättre möjligheter än enligt utkastet att