Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/620

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

16 Första lagutskottets utlåtande N1 58. de mest skilda syften. I många fall har denna verksamhet tillgodosett behov, som även ur allmän synpunkt äro i hög grad beaktansvärda. I den mån så sker, utgör den inom olika folklager förefintliga villigheten att träda hjälpande emellan otvivelaktigt en samhällelig tillgång, som ej bör underskattas. Ä andra sidan torde det icke kunna bestridas, att vid denna verksamhets bedrivande vissa missförhållanden framträtt. Ofta utnyttjas, mer eller mindre oavsiktligt, allmänhetens givmildhet för ändamål, som knappast äro förtjänta av understöd, och bristen på effektiv kontroll medför även att insamlade medel kumla användas för andra ändamål än de avsedda. Slutligen kunna, särskilt i nuvarande läge, då allmänhetens besparingar i främsta rummet måste stå till förfogande för viktiga statliga uppgifter, insamlingarna ogynnsamt påverka tillgången av medel för dessas täckande. Utskottet anser sig alltså icke böra ställa sig avvisande till tanken på en reglering i lagstiftningsväg av den offentliga insamlingsverksamheten. Vid utformande av en sådan reglering måste enligt utskottets uppfattning vara vägledande, att de nu rådande missförhållandena avlägsnas utan att därigenom de enskildas offervillighet undergräves eller försvagas. I detta sammanhang inställer sig ett stort antal svårlösta spörsmål. Det författningsutkast, som framlades i den inom justitiedepartementet utarbetade promemorian, rönte från skilda håll anmärkningar, vilka obestridligeni åtskilliga avseenden ägde fog. Utskottet hänvisar i denna fråga till propositionen. Med hänsyn härtill underkastades författningsutkastet en genomgripande revision inom departementet; det i propositionen framlagda förslaget är i själva verket uppbyggt efter andra huvudprinciper än det i promemorian framlagda. En följd härav har blivit att de i ärendet avgivna yttrandena icke avse det förslag som framlagts i propositionen utan ett i väsentliga delar därifrån avvikande förslag. Att märka är också att, såsom påpekats i motionerna l: 212 och li: 289, icke någon nykterhetssammanslutning beretts tillfälle att yttra sig i ärendet. Vid sin genomgång av det i propositionen framlagda förslaget har utskottet funnit, att jämväl detta på åtskilliga punkter lämnar utrymme för erinringar. Överhuvudtaget synes det vara anledning att här gå fram med all försiktighet, särskilt som frågan gäller ingripande på ett område, där den enskildes handlingsfrihet hittills icke varit beroende av vare sig amnälningsskyldighet eller tillstånd av offentlig myndighet. Likaväl som det för den omsorgsfullt skötta och lojala insamlingsverksamheten är av värde att genom en lagreglering osunda eller bedrägliga insamlingar, som kunna skapa misstroende hos allmänheten mot insamlingar överhuvud, om möjligt förhindras, är det ett allmänt intresse att lagregleringen icke utformas så, att densamma genom olika formella krav hämmar enskildas och organisationers initiativ till insamlingar för olika välgörande ändamål och den givmildhet i detta hänseende som allmänheten i vårt land visat. Av vikt är också att de stora folkrörelserna, vilka som bekant i betydande omfattning basera sin verksamhet på bidrag från allmänheten, i så stor utsträckning som möjligt lämnas utanför lagstiftningen; det kan ifrågasättas om ur någon synpunkt behov överhuvudtaget föreligger att indraga dessa organisationers insamlingar under kontrol