6 Första lagutskottets utlåtande Nr 60. Med anledning av att utlänningslagens giltighetstid utlöper med utgången av år 1942 har chefen för justitiedepartementet i skrivelse den 19 september 1941 anmodat socialstyrelsen, chefen för försvarsstaben ävensom samtliga länsstyrelser att avgiva yttrande, huruvida med hänsyn till erfarenheterna under lagstiftningens giltighetstid ändringar erfordrades i utlänningslagen eller författningar som äga samband därmed. I skrivelsen framhöll departementschefen, att rådande förhållanden syntes utgöra skäl mot att för närvarande företaga en mera genomgripande lagre- vision, som avsåge att åstadkomma en utlänningslagstiftning av varaktig karaktär, men att det syntes vara önskvärt, att vid en förlängning av utlänningslagen de jämkningar företoges, som vore påkallade. - l flera «av de inkomna yttrandena ha dessa synpunkter understrukits. Chefen för försvarsstaben har emellertid påyrkat en mera genomgripande omorganisation av utlänningskontrollen. I övrigt ha åter i yttrandena framställts ändringsförslag endast beträffande två spörsmål av större räckvidd. Dessa avse förpassningsbestämmelserna och ansvarsreglerna. I yttrandena ha därjämte framställts åtskilliga anmärkningar eller önskemål som beröra de med stöd av utlänningslagen i administrativ ordning utfärdade föreskrifterna. Bland annat ha dessa erinringar gällt gränskontrollen vid riksgränsen mot Finland och Norge. Departementschefen har i propositionen framhållit, att i detta hänseende genom gränskontrollkungörelsen den 13 februari 1942 utfärdats skärpta bestämmelser, samt uttalat, att dessa spörsmål i övrigt komme att upptagas i samband med frågan om förlängning av 1937 års utlänningskungörelse. . Vid remiss till lagrådet den 24- april 1942 av de i propositionen framlagda båda lagförslagen anförde föredragande departementschefen, statsrådet Westman, bland annat följande. "Den efter tillkomsten av 1937 års utlänningslag inträdda skärpningen av det internationella läget har naturligen i hög grad satt sin prägel på utlänningskontrollen och därmed sammanhängande förhållanden. Med stöd av de fullmakter som lämnats i utlänningslagen har Kungl. Maj:t efter krigsutbrottet i administrativ ordning utfärdat åtskilliga bestämmelser, vilka - utan att väsentligen rubba de principer varå gällande utlänningslagstiftning bygger - möjliggjort en anpassning fav utlänningskontrollen efter tidslägets krav. De år 1937 införda bestämmelserna ha i stort sett visat sig väl avvägda och tack vare den möjlighet till hänsynstagande till skiftande förhållanden, som lagstiftningen medger, ha några ändringar i utlänningslagen ej tidigare visat sig erforderliga. I detta sammanhang må erinras, att 1939 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om utredning angående de ändrade anordningar för utlänningsärendenas behandling och utlänningskontrollen samt de ändringar i utlänningslagen, som gjorda erfarenheter under lagens tillämpning visat vara påkallade. För verkställande av denna utredning tillkallades i juni 1939 särskilda sakkunniga. Deras arbete har emellertid vilat sedan slutet av år 1940.
