Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/645

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Första lagutskottets utlåtande Nr 61. 1 Nr 61. I Ankom till riksdagens kansli den 30 juni 1942 kl. 5 e. m. Utlåtande i anledning av väckta motioner om en översyn av strafiverkstálligheten vid frihetsstrafi". Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 18 i första- kammaren av herr Engberg m. fl. och nr 22 i- andra kammaren av herr Nilsson i Stockholm m. fl. I motionerna, som äro likalydande, hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en översyn av straffverkställigheten vid frihetsstraff i syfte att bringa denna till verklig överensstämmelse med de grundsatser, som finnas uttryckta i 1916 års lag angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff (verkställighetslagen) samt 1938 års stadga angående vård och behandling i statens fångvårdsanstalter, under beaktande av i motionerna anförda synpunkter, och att för riksdagen måtte framläggas de förslag, vartill utredningen må kunna föranleda. I motionerna göres gällande att medan åtskilliga reformer nyligen genomförts till modernisering av vårt straffsystem på områden som sammanhänga med straffverkställigheten, så har i fråga om själva fängelsestraffets - respektiveåstraffarbetets - utgestaltande tiden rört sig mera långsamt, Enligt motionärerna synes även bristande överensstämmelse råda mellan å ena sidan nu gällande lagbestämmelser av principiell innebörd för straffverkställigheten och å andra sidan verkligheten i fängelserna, sådan den ofta torde gestalta sig. Motionerna sägas på intet sätt avse några straffrättsliga reformer utan fastmera utgå från det straffrättsliga status quo, taga fasta på strafflagstiftningens syftning och koncentrera sig på spörsmålet att bringa vissa delar av straffverkställigheten i bättre överensstämmelse såväl med lstrafflagstiftningens anda som med de grtmdsatser, vilka uttryckligen formulerats i 2 § verkställighetslagen och 18 § i ovannämnda stadga den 8 april 1938. De invändningar, som kunna göras mot det nuvarande systemet hänföra sig enligt motionerna till frågorna om klientelets uppdelning, arbetets organisation och ersättning, cellsystemet samt personalrekryteringen. Beträffande den förstnämnda frågan om klientelets uppdelning anföres att det knappast kan vara sakligt riktigt eller ekonomiskt välbetänkt att placera praktiskt taget alla till straffarbete dömda i helslutna anstalter. Sårskilt framhållas att den stora gruppen av för sin omgivning i vedertagen mening knappast farliga småförbrytare, hänförliga till de ekonomiskt och soBihang till riksdagens protokoll 1942. .9 saml. 1 avd. Nr 61. 1