Första lagutskottets utlåtande Nr 61. 27 Bilaga A. KUNGL. Fånovårdssry1u-:Lsen Till Riksdagens första lagutskott. Genom beslut den 6 mars 1942 har Kungl. Maj:t anbefallt fångvårdsstyrelsen att avgiva och till utskottet överlämna yttrande över två vid årets riksdag väckta motioner, m 18 i första kammaren och nr 22 i andra kammaren, om en översyn av straffverkställigheten vid frihetsstraff. Med anledning härav får fångvårdsstyrelsen överlämna från Svenska fångvårdssällskapet och Sveriges fångvårdsma.nnaförbund infordrade yttranden samt för egen del anföra följande. - V Straffteorierna. Reformsträvandena på straffrättens och straffsystemets områden ha alltmer inriktats på att vinna större utrymme åt preventionssyftet. Straffet uppfattas som ett medel att på olika vägar förebygga den genom brottet yppade samhällsfaran. Huru ett samhällsskydd genom preventiva åtgärder skall effektivt kunna åvägabringas, därom gå meningarna starkt i sär. Två huvudlinjer kunna urskiljas. Samhället kan i sin straffande verksamhet taga sikte på den fara, som ligger i brottslingens person, och inrikta åtgärderna mot honom därefter (individualprevention). Ett av medlen att avlägsna denna fara är att oskadliggöra lagöverträdaren. Tidigare skedde detta i stor utsträckning genom stympning eller genom att beröva honom livet, numera genom att beröva honom friheten under mycket lång tid, ibland på livstid. En annan väg är att utforma straffet på ett sådant sätt, att erfarenheten om det lidande straffet innebär avskräcker lagöverträdaren från att återfalla i brott. Till dessa två medel för att förebygga ny brottslighet från den dömdes sida kommer så ett tredje, åtgärden att genom uppfostran och personlig påverkan förbättra honom. Tanken är gammal och finnes invävd även i gångna tiders överväganden om straffets mål, men ibland har förbättringssyftet gått i dagen- med särskild tydlighet, så i Olaus Petris domareregler - "allt straff bör vara till förbättring" - och så tidvis under det föregående århundradet och fram till nu. Straffet skall enligt denna åskådning ge styrsel åt den hållningslöse, lära den late att arbeta, vänja alkoholmissbrukaren till nykterhet och förmå hetsporren att tämja sina böjelser och drifter. Vid sidan av den individualpreventiva uppfattningen-, som nu kort skisserats, står den allmänpreventiva, som tar sikte på samhällsmedlemmarna i allmänhet. Att vissa angrepp på viktiga samhällsintressen regelbundet drabbas av en reaktion, som är avsedd att medföra och faktiskt medför lidande, låter dessa handlingar för den allmänna föreställningen framstå såsom farliga. Varje straffdom, som fälles, tjänar att ånyo understryka det regelmässiga i förloppet. Och vid de tider, då brott av viss typ öka i frekvens eller samhället utsättes för farligare attacker, vârjer sig samhäl
