42 Första lagutskottets utlåtande Nr 61. eftersom de icke blott möjliggöra ett bättre urval utan därtill ge deltagarna både allmänbildning och speciell orientering beträffande de till fångvårdsmannens gärning hörande arbetsgrenarna. Sveriges fångvårdsmannaför- bund, som omfattar de flesta befattningshavare i lönegraderna till och med den tionde, har på olika områden gjort verksamma insatser för att skapa en ansvarsmedveten och för sina uppgifter väl kvalificerad kår och särskilt när det gäller utbildningen hävdat betydelsen av att denna icke ens under en kristid eftersättes. En förbättrad löneställning för vissa grupper av fångvårdstjänstemän skulle göra tjänsten mer lockande och därjämte utjämna den skillnad som faktiskt förefinnes i jämförelse med åtskilliga andra tjänstemannakårer med likartade uppgifter. Att vaktfruarna först i år blivit i lönehänseende jämställda med sköterskorna vid sinnessjukhusen kan anföras som ett exempel på den påtagliga undervärderingen av arbetet inom fångvården. Ett annat exempel möter, för att gå till befattningar i högre lönegrader, beträffande föreståndaretjänsterna vid kronohäktena i Nyköping, Ystad och Västervik. Dessa tre anstalter hava synnerligen ansvarsfulla uppgifter, Nyköping såsom mottagningsanstalt för alla till ungdomsfängelse dömda män, Ystad såsom sinnessjukavdelning och ungdomsanstalt och Västervik såsom anstalt för svårskötta sinnessjuka och straffriförklarade. Styresmännen vid dessa anstalter, envar avsedd för ett fyrtiotal intagna, äro synnerligen kvalificerade och förtjäna högt vitsord. Enligt beslut vid årets riksdag uppflyttades tjänsterna i enlighet med ett av tjänsteförteckningssakkunniga uppgjort förslag från lönegraden A 16 till A 18, i och för sig innebärande en förbättring, som tacksamt må erkännas särskilt i nuvarande tider. En placering av tjänsterna i, såsom fångvårdsstyrelsen föreslagit, lönegraden A 21 hade emellertid varit väl befogad med tanke på bl. a. att styresmännen vid åtskilliga anstalter utom fångvården (t. ex. skyddshem och utlänningsförlåggningar) hänförts till ännu högre lönegrader, ehuru deras arbete icke kan anses lika betungande och ansvarsfullt. Styrelsen vill vidare påpeka, att i motsats till vad fallet är vid andra vårdanstalter fångvårdspersonalen icke i sin helhet kommit i åtnjutande av 48 timmars arbetsvecka. Vid åtskilliga fängelser är arbetstiden längre, ibland avsevärt längre. Sammanfattning. Om straffverkställigheten skall kunna hålla jämna steg med strafflagstiftningen erfordras i första hand tillräckliga penningmedel. Anslagen till fångvården ha under långa tider beviljats i njugghetens tecken. Efter färdigställandet av centralfängelserna å Härlanda (år 1907) och i Malmö (år 1914) inträdde ett tidsskede på omkring 20 år, varunder anslag till nya fängelsebyggnader och fångelseanläggningar beviljades i ringa omfattning. Först på senare år har fångvården erhållit större rörelsefrihet och vidgade utvecklingsmöjligheter. Under åren 1934-1940 beviljades anslag för ny- och ombyggnad i en omfattning, vartill man för fångvårdens del ej finner motstycke på denna sidan sekelskiftet. Under dessa år tillkommo ungdomsanstalterna å Skenäs och Mäshult, vårdanstalten å Hall och sinnessjukavdelningen vid Håga. « Huvudvikten vid genomförandet av reformer på anstaltsväsendets område
