Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/693

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Första lagutskottets utlåtande Nr 61. 49 utan sammanhanget i stort inom straffsystemet och som därigenom garanterar den överblick över lag.stiftningen, vilken är en oundgänglig förutsättning för reformarbetet. - Stockholm den 10 april 1942. Å Svenska Fångvårdssällskapets vägnar Sven Aæi. Ordförande, fängelsedirektör. - S. Brooling. C. J. Carlberg. v. ordf., fângelsedirektör. Pastor, . D. A. Widman. Einar Svensson. - Skattm., f. d. fängelsedirektör. fängelsedirektör. Gunnar Rudstedt. Axel Berglzult. Direktör vid vårdanstalten å Hall. - - Allan Etzler. Gunnar Mamell. Sekr., fängelseassistent. Bitr. sekr., fängelseassistent. Bilaga C. I Till Kungl. Fângvárdsstyrelsen. Sedan Kungl. Styrelsen genom skrivelse den 17 sistlidne mars berett Sveriges Fångvårdsmannaförbund tillfälle att yttra sig över en av hr Engberg m. fl. vid årets riksdag väckt motion rörande översyn av straffverkställigheten vid frihetsstraff, får styrelsen för förbundet vördsamt anföra följande. - lfrågavarande motion åsyftar åstadkommande av vissa åtgärder, ägnade att bringa straffverkställigheten i en bättre överensstämmelse såväl med strafflagstiftningens anda som med de grundsatser, vilka uttryckts i 1916 års lag angående verkställighet av straffarbete och fängelse samt 1938 års stadga angående vård och behandling i statens fångvårdsanstalter. Enligt motionärernas mening föreligger icke den erforderliga överensstämmelsen. Det framhållas att straffverkställigheten icke åtföljer utvecklingen och att den därför saknar de former, som stödja och främja strafflagstiftningens sociala intentioner. Vidare framhålles det föreligga en klyfta mellan lagstiftningen och dess sociala syftning ä ena samt verkställigheten av vad lagarna avse å andra sidanyvilken klyfta säges ha blivit ganska bred. Motionen utmynnar i en rad utredningsdirektiv för avhjälpande av de påtalade bristerna. Å Vid bedömandet av förevarande motion torde omedelbart kunna sägas, att motionärerna icke sakna bärande argument för åtskilliga av sina anmärkningar. Kritiken kan icke allestädes sägas vara obefogad. Å andra sidan framstår det som uppenbart, att vederbörande i vissa stycken skjutit över målet och kommit att hålla sig på overklighetens mark. Informationskällan torde beträffande vissa förhållanden ha varit mindre pålitlig. Det är ett känt faktum, vilket icke så sällan omvittnats i våra tidningar Bihang till rikldagens protokoll 1942. 9 aaml. 1 avd. Nr 61. 4