Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/695

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Första lagutskottets utlåtande Nr 61. 51 de beredas ekonomisk möjlighet att inom en viss ram - t. ex. kosthållet - själv bestrida kostnaderna för sin vård. Frågan att bereda fångarna möjlighet till sysselsättning i sina respektive yrken torde vara svår att nöjaktigt lösa, då de intagna representera ett stort antal yrken-, som icke lämpligen kunna förekomma vid ett fängelse. Endast ett begränsat antal yrken kunna stå till buds, och ett utökande av yrkesgrenarna till ett sådant antal, att därigenom de intagna i gemen finge möjlighet till sysselsättning inom eget yrkesområde, skulle medföra kostnader, som icke stode i rimlig proportion till fördelarna. Vid detta förhållande torde de nuvarande anordningarna, effektiviserade och möjligen med mera eftersättande av de ekonomiska synpunkterna till förmån för själva undervisningen som sådan, kunna vara tillfyllest. Däremot synes oss verksamma åtgärder vara påkallade för ett utökande av fångarnas arbetsmöjligheter iallmänhet, varvid korttidsfångarnas behov i detta hänseende böra bliva föremål för större uppmärksamhet än tidigare. Avsaknaden av arbete på ett fängelse skaparsvåra problem och utgör i realiteten för fången en icke obetydlig skärpning av straffet. " Beträffande motionärernas direktiv om verkstädernas förseende med normal maskinell utrustning och om arbetsdriftens koncentrerande till större anstalter är väl att säga, att detta förhållande redan föreligger. Ett ytterligare koncentrerande av den maskinella arbetsdriften skulle väl förutsätta ett tillbyggande av anstalterna eller uppförande av nya sådana, då verkstädemas storlek vid nu i gång varande större anstalter väl i allmänhet endast motsvara fångbeläggningen vid de egna anstalterna. I fråga om möjligheten för fången att själv bidraga till kostnaden för sin vård får väl likaledes sägas, att även detta förhållande redan nu föreligger, i det värdet av hans arbetsprestationer givetvis kommer fängvården till godo. Huruvida den särskilda anordning eller bokföringsåtgärd motionärerna åsyfta skulle få det värde desamma föreställa sig, torde kunna diskuteras. Avgörande för fången torde i allt fall bliva vad han kan intjäna för sin egen personliga del. Aktuellt för närvarande fåremellertid sägas vara en förhöjning av arbetspremierna, motsvarande penningvärdets fall. En fråga, som motionärerna tillmäta särdeles stor betydelse rör sig om själva cellsystemet. Det ifrågasättes huruvida förvaring under dagen av fången i cell verkligen har någon förnuftig mening, där det icke är fråga om rannsakningsfängelser. , Denna sak tarvar förvisso ett skärskådande från mer än en" synvinkel. Motionärerna äro emellertid för sin del redo att utdöma cellsystemet, vilket säges vara grunden för den nuvarande straffverkställighetens olämplighet. Det är enligt desamma en fångarnas tilIvaro, som saknar yttre impulser, intryck och upplevelser, en tilIvaro som undergräver själsstyrkan och åstadkommer förlust av sinnet för proportioner, som utgör det fördärvliga i cellsystemet. Som tidigare här nämnts lever emellertid fången icke i den enslighet och isolering, som motionärerna så bestickande och vältaligt skildra. Deras utmålning är missvisande, förhållandet är annorlunda. Här må erinras om att gällande verkställighetslag icke lägger hinder i vägen att minska eller till och med upphäva cellstraffet, därest detsamma för fången skulle visa sig olämpligt, en möjlighet som i stor utsträckning utnyttjas. Saken får också ses i avseende till den återhållande verkan på fången att begå nytt brott, som ett straff väl även i innevarande tid får anses böra åstadkomma.