Eößifl lagutslrottets utlåtande Nr 61. 57- - Det bör slutligen erinras om att en vederhäftig allmän upplysningsverksamhet på hithörande sociala områden är högst behövlig. Det torde vara en inom socialvården icke sällsynt erfarenhet, att straffade personer vid försök till återinpassning i samhället både mötas av medmänniskors misstro och ha att kämpa mot en viss i själva straffanstalten förvärvad allmän människoskygghet och social oförmåga. Anstaltsvistelsen har ofta bibringat dem en deprimerande känsla av det meningslösa i att söka nå fram till en social anpassning efter strafftidens slut. Dessa kategorier bilda en grupp för sig bland de partiellt arbetsföra i vårt samhälle. Deras sociala mindervärdighet torde emellertid till en del utgöra en reflex av det fördömande betraktelsesätt från deras medmänniskors sida, som så verksamt förmedlas genom den. nuvarande straffverkställigheten. I den mån hela rättsväsendets gestaltning ie själva verket kan sägas reflektera den allmänna uppfattningen i sådana ting, påkallas också och i första rummet en reformering av hela samhällets, myndigheters såväl som enskildas, psykologiska reaktionssätt gentemot personer, som undergåtturbota bestraffning. Detta är en förutsättning för en ändring av själva straffverkställighetens metoder. Den fördomsfullhet, som torde prägla mångas uppfattning i dessa ting, tar sig även uttryck exempelvis i sättet att bemöta dömdas och straffades anhöriga. Det kan knappast förväntas, att straffverkställighet eller straffsystem över huvud skola bli ändamålsenliga, så länge som det allmänna reaktionssättet väsentligen brister i insikt och känslighet i sådana avseenden. - Under hänvisning till ovan anförda synpunkter tillstyrker styrelsen en utredning i motionemas syfte, Efter styrelsens meningvore det lämpligt. att även erfarenheter från de till barn- och ungdomsvården, vården om de asociala m. m. hörande sociala inrättningar, vilka ha arbetsuppgifter besläktade med dem, som skulle tillkomma en i motionernas anda reformerad fångvård, hleve företrädda vid en sådan utredning. Stockholm den 15 april 1942. i KARL J. HÖJER. ERNST BEXELIUS. Bilaga E. KUNGL. MEDICINALSTYRELSEN. Till Riksdagens första lagutskott. I ämbetsskrivelse den 6 mars 1942 har statsrådet och chefen för Kungl. Justitiedepartementet anbefallt medicinalstyrelsen att före den 15 april 1942 till första lagutskottet avgiva yttrande över i riksdagens båda kamrat väckta, likalydande motioner om en översyn av straffverkstâlligheten vid frihetsstraff. Till åtlydnad härav får styrelsen ur medicinsk synpunkt anföra. Det människomateriel, varom här är fråga, har såsom erfarenheten lär visat sig till betydlig del vara redan från begynnelsen psykiskt mer eller
