Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Första lagutskottets utlåtande Nr 8. 13 Kostnadsberäkningama. Slutligen må i detta sammanhang nämnas, dels att kammarkollegiet ansett kyrkoherdetjänsten i Storkyrkoförsamlingen, därest ett självständigt biskopsämbete komme att inrättas för Stockholmsstiftet, böra ombildas till en domprostbeställning, dels att Storkyrkoföfrsamlingen i sitt över sakkunnigförslaget avgivna yttrande uttalat, att församlingen icke kunde biträda den sakkunniges förslag till stiftsfrågans lösning. I anslutning till redogörelsen för sakkunnigförslaget och remissyttrandena anförde föredragande departementschefen bland annat följande: "Alla de förslag till en stiftsbildning för huvudstaden, som under de senaste decennierna. sett dagen, ha haft såsom gemensam utgångspunkt, att till ett sådant stift borde läggas icke blott huvudstadens egna församlingar utan även - i större eller mindre utsträckning - områden hörande till stadens omnejd. Skiftande principer ha angivits för ett närmare bestämmande av gränserna för dessa områden utanför Stockholms hank och stör. I det hela kan den härvid följda riktlinjen karakteriseras så, att i det nya stiftet borde inlemmas de samhällen och socknar, vilkas invånare hade i huvudstaden sitt mera omedelbara centrum med hänsyn till kulturella och ekonomiska förbindelser. Det har härvid legat i sakens natur, att för de gränsdragningsförslag, som i detta sammanhang framlagts, de respektive orternas samband med huvudstaden i kommunikationshänseende fått i icke ringa mån påverka bedömandet. Jag får också erinra om att, då innevarande års riksdag avlät sin framställning med begäran om framläggande för riksdagen av ett förslag till denna frågas lösning, därvid uttryckligen angavs, att stiftet borde inbegripa jämväl områden tillhörande Stockholms "omnejd. Även för egen del har jag stannat i den övertygelsen, att en dylik områdestilldelning till det blivande Stockholmsstiftet i flera hänseenden bör bfliva av stort värde, då det gäller att åvägabringa ett samordnande och en effektiv ledning av det kyrkligtadministrativa arbete, för vilket dessa rikets centrala delar under alla förhållanden måste förutsättas erbjuda många likartade och tacksamma uppgifter. Jag har följaktligen icke kunnat beakta Stockholms länsstyrelses i årendet uttalade uppfattning, att stiftet endast borde omfatta Stockholms stad. Såsom kammarkollegiet framhållit måste frågan om stiftets gränser bliva i hög grad lämplighetsbetona.d. I anledning av vad kollegiet anfört rörande det tid efter annan framkomna förslaget om tillskapande av en speciell kommunbildning, det s. k. StorStockholm, omfattande staden och kringliggande förortsområden, kan jag inskränka mig till att nämna, att enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 november 1938 särskilda sakkunniga tillkallats för utredning av, bland annat, frågan om åstadkommande av effektivare former för säkrande, om så erfordrades även tvångsvis, av .samverkan mellan olika kommunala en