Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/73

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Första lagutskottets utlåtande N/r 8. 15 Vad beträffar frågan om det blivande biskopsämbetets ställning eller närmare bestämt om dess anordnande såsom en självständig tjänst eller dess tj änsteorganisatoriska förenin.g med en kyrkoherdebefattning i huvudstaden förnekar jag ingalunda betydelsen av det motiv, som föranlett den sakkunnige att förorda det senare av dessa alternativ. Jag har dock efter ett ingående övervägande av denna fråga stannat i den övertygelsen, att den kostnadsbesparing, som fhärigenom skulle ernås, icke uppväger de med en dylik tjänstekombination förbundna olägenheterna. Den ifrågasätta föreningen av tjänster skulle för framtiden bevara det förhållande, som i fråga om pastor primarietjänsten frammanat så mycken berättigad kritik, nämligen vanskligheten för de kombinerade ämbetenas innehavare att på ett tillfredsställande sätt tillgodose såväl församlingens berättigade krav som de fordringar, kyrkostyrelsens uppgifter måste ställa på honom. En motsvarande organisation av biskopstjänsten är visserligen gällande för ett av våra nuvarande stift, nämligen Visby stift, men förhållandena i nämnda stift, vars totala folkmängd icke ens uppgår till den folkmängdssiffra, som den folkrikaste av Stockholmsförsamlingarna ensam kan uppvisa., giva knappast några rättvisande hållpunkter för en jämförelse. Jag är personligen icke i tvivelsmål om att de krav, som måste ställas på en biskop i ett blivande Stockholmsstift med hänsyn till huvudstadens centrala ställning i landets andliga, sociala och ekonomiska liv, skulle komma att lämna en mycket otillräcklig tid över för de mångahanda uppgifterna såsom kyrkoherde i den församling, vars omvårdnad därjämte skulle anförtros honom. Härmed är dock ej sagt, att icke den blivande Stockholmsbiskopens arbetskrafter borde kunna i viss utsträckning tilIvaratagas även för andra uppgifter än dem, som omedelbart .sammanhöra med det egna stiftets skötsel. Jag ber att härom få närmare erinra om följande. Bland de motiv, som anförts för Stockholmsstiftets inrättande, har i olika sammanhang framhållits angelägenheten av att en bestående lättnad måtte kunna beredas ärkebiskopen i hans arbetsbörda. Man har härvid allmänt antagit, att överförandet från ärkestiftet till Stockholmsstiftet av församlingar i Stockholms närhet skulle medföra en dylik effekt, vilken skulle bliva desto verksammare ju mera omfattande ingreppet i ärkestiftets område gjordes. På sätt framgår av Uppsala domkapitels protokoll vid domkapitlets senaste behandling av Stockholms stiftsfråga, ha inom domkapitlet starka gensagor framförts mot giltigheten av här berörda antagande. Den tillämnade områdesminskningen för ärkestiftet spelade enligt därvid gjorda uttalanden för frågan om ärkebiskopens över hövan stora arbetsbörda en mycket underordnad roll; för ett lättande av denna krävdes med det snaraste helt andra åtgärder. Jag får erinra om att bland ärkebiskopens arbetsuppgifter ingår ordförandeskapet i de svenska kyrkans centrala institutioner, som äro verksamma för missionen, för diakoniväsendet och för sjömansvården. - - -