16 F örsta lagutskottets utlåtande N r 8. - Dä de tre här nämnda institutionerna utgöra centrala organ för vår svenska kyrka såsom sådan, lär ställningen såsom institutionernas främste representant vara en naturlig uppgift för innehavaren av ärkebiskopens ämbete. Att lägga det ordinarie ordförandeskapet i dessa styrelser i andra händer än ärkebiskopens anser jag ej heller böra nu ifrågasättas. Däremot finner jag möjligt, att det arbete, som ledningen av dessa institutioners verksamhet pålägger ärkebiskopen, skulle kunna för honom i viss utsträckning underlättas, om han i respektive styrelser erhölle en legal ställföreträdare, som vore bosatt på orten, där styrelsen har sitt säte, och som desslikes i och med det kyrkliga ämbete, han eljest bekläder, finge förutsättas besitta framstående kvalifikationer för uppgiften. På denne självskrivne ledamot och ställföreträdare borde i så fall ankomma ej blott att vid ärkebiskopens frånvaro eller annat förhinder utöva dennes åligganden inom institutionerna utan även att eljest i lämplig omfattning, allteftersom ärkebiskopen bestämmer, inträda i dennes ställe vid behandling av särskilt ärende eller särskild grupp av ärenden. En dylik arbetsuppgift har synts mig böra kunna - åtminstone försöksvis - förbindas med ämbetet såsom stiftschef i Stockholm. - - - Jag får slutligen i detta sammanhang nämna, att enligt gällande instruktion för direktionen över Stockholms stads undervisningsverk ärkebiskopen bekläder, vid sidan av överståthållaren, ställningen såsom ordförande i denna direktion, Till grund för denna ärkebiskopens ställning inom detta tillsyningsorgan över de allmänna läroverken i Stockholm ligga kyrkolagens bestämmelser om de med biskopsämbetet förenade eforala befogenheterna. Kommer Stockholm att läggas till ett stift med egen biskop, bör tydligen denne övertaga den arbetsuppgift inom berörda direktion, som för närvarande tillkommer ärkebiskopen. Godkännes mitt här framförda förslag till organisation av biskopstjänsten i det blivande stiftet såsom ett från kyrkoherdebefattningen i Storkyrkoförsamlingen friställt biskopsämbete, aktualiseras frågan om den nämnda kyrkoherdebefattningens ställning inom det nya stiftet. För att bringa organisationen av huvudstadsstiftet i överensstämmelse med vad som gäller för övriga delar av landet, torde i Stockholm, liksom i stiftsstäderna i allmänhet, böra finnas en domprost med den på en sådan prästerlig befattningshavare ankommande uppgiften att vara ledamot och vice preses i stiftets domkapitel. I betraktande av den särställning, som av ålder tillkommit kyrkoherdebefattningen vid Storkyrkan, och den obestridda rangplats bland Stockholmskyrkorna., som denna kyrkoby.ggnad historiskt intager, lär det ligga närmast till hands, att kyrkoherdebefattningen i Storkyrkoförsamlingen ombildas till domprostbeställning. Jag förordar följaktligen en dylik omreglering av tjänsten i fråga. Jag finner emellertid hinder icke möta mot att tjänstens innehavare av hänsyn till traditionen
