14 Riksdagens skrivelse Nr 206. dels ock de två likalydande motionerna l: 216 och li:.290, .vari hemställts, att riksdagen vid bifall till propositionen nr 118 måtte uttala sig för att de olika folkrörelsernas lokalföreningar såvitt möjligt med stöd av kommun i regel böra taga initiativ till lokalfrågans lösning samt ställa .sig som företagare samt att de synpunkter som i övrigt anförts i motionen måtte beaktas vid utfärdande av bestämmelser för i propositionen föreslagen verksamhet. Riksdagen vill i likhet med departementschefen framhålla, att det icke minst i allvarliga kristider är betydelsefullt, att medborgare i ett land med demokratiskt statsskick ej av brist på samlingslokaler hämmas i sina möjligheter att överväga och dryfta de krävande spörsmål, som då ständigt anmäla sig. Föreningsliv och folkbildningsverksamhet ha under rådande förhållanden fått ökad betydelse, likaså de frivilliga försvarsorganisationerna, för vilka krisläget skapat vidgade uppgifter. Samtidigt har frågan om lokaler, där ungdomen kan få samlas till överläggningar, möten, studier och underhållning, genom olika samverkande orsaker alltmera trätt i förgrunden. Då behovet av samlingslokaler för dessa olika ändamål på många orter är av den art att det icke kan tillgodoses utan statens stöd, anser riksdagen - i likhet med 1941 års riksdag - att frågan om sådant stöd trots det ansträngda statsfinansiella läget utan ytterligare dröjsmål bör upptagas till lösning. l motionerna l: 62 och li: 97 yrkas sådan ändring i gällande kungörelse angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet att såsom villkor för statsbidrags erhållande även måtte uppställas skyldighet för skoldistrikt att i den utsträckning, som Kungl. Maj:t äger närmare angiva, upplåta skolbyggnad för ortens frivilliga bildningsverksamhet och likartad fostrande verksamhet bland ungdomen. Riksdagen vill i anledning härav erinra om att departementschefen beträffande förfoganderätten till redan med statens stöd uppförda lokaler icke ansett sig kunna föreslå några lagstiftningsåtgärder om skyldighet för kommunerna att upplåta dem för föreningslivet. Till detta ställningstagande ansluter sig riksdagen, som delar den av departementschefen uttalade förhoppningen, att kommunala lokaler i mån av behov och möjligheter ställas till föreningslivets förfogande i större utsträckning än hittills på sina håll varit fallet. Givetvis bör dock, såsom departementschefen framhållit, upplåtelse av skollokaler ske allenast på sådana villkor att ej större olägenhet vållas för undervisningen eller för den lärarpersonal, som har sin bostad i skolhusen. Vad angår lokaler, som hädanefter uppföras, instämmer riksdagen i motionernas syfte, men förutsätter därvid att föreskrifter i ämnet från Kungl. Maj:ts sida meddelas efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall och endast ifrågakomma beträffande skoldistrikt, inom vilka tillgången på andra samlingslokaler är synnerligen knapp och förhållandena i övrigt äro av den art, att sådana föreskrifter bli särskilt påkallade. Vad departementschefen anfört i fråga om begreppet allmänna samlingslokaler och anordnande i en och samma byggnad av lokaler för andra behov, som kunna vara av intresse för orten, har icke föranlett erinran från riksdagens sida. Det synes riksdagen välbetänkt, att på de orter, där behov av
