Sida:Rd 1942 C 36 14 Riksdagens skrivelser och förordnanden nr 1 489.djvu/443

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Riksdagens skrivelse Nr 216-217. 5 dels ock förklarat, att de i det föregående omförmälda ändringarna skola träda i kraft å dag, som Kungl. Maj:t bestämmer. Stockholm den 13 maj 1942. Med undersåtlig vördnad. Nr 217. Godkänd av första kammaren den 13 maj 1942. Godkänd av andra kammaren den 13 maj 1942. Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmånna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210). (Statsutskottets utlåtande nr 104.) Till KONUNGEN. I propositionen nr 130 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 27 februari 1942, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210). - l likhet med departementschefen anser riksdagen, att den sedan länge vilande frågan om en allmän revision av resereglementet nu bör upptagas till avgörande och att därvid även böra i reglementet införas sådana ändringar, som kunna anses betingade av rådande krisförhållanden. Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till dylik revision har riksdagen kunnat i allt väsentligt bifalla. Kilometerpenningarna föreslås borttagna vid färd med omnibus, men bibehållna vid färd med taxeautomobil. Enligt de sakkunnigas för revision av allmänna resereglementet förslag skulle däremot rätten till kilometerpenningar upphävas i sistnämnda fall. I stället skulle vederbörande myndighet ha att tillerkänna förrättningsman skälig gottgörelse för brukliga utgifter utöver avgift enligt taxa. På skälighetsprövning borde jämväl ankomma, i vilken mån verifikationer rörande uppgivna extra utgifter skola fordras. Riksdagen har för sin del funnit övervägande skäl tala för de sakkunnigas förslag. Gottgörelse utöver avgiften enligt taxa bör dock, på sätt riksräkenskapsverket framhållit, utgå med högst fem procent på avgiften och endast i den mån de sammanlagda verkliga kostnaderna icke täckas av ersättningen