Riksdagens skrivelse Nr 229. 7 kassor. Riksdagen har för sin del svårt att förstå, vilka fördelar en sådan anordning skulle kunna medföra i det med motionen avsedda syftet. Bortsett härifrån torde enligt riksdagens mening något behov ej föreligga av den föreslagna nya organisationsformen inom rörelsen. Därest verksamhetsområdet för en centralkassa befinnes vara för stort eller eljest mindre lämpligt avgränsat, torde rättelse härutinnan böra ske genom ändring av området, eventuellt genom dess uppdelning på flera centralkassor. På grund av det anförda har riksdagen lämnat ifrågavarande motion utan bifall. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle styrelsen för jordbrukskreditkassan liksom hittills bestå av fem ledamöter, av vilka en skulle utses av Kungl. Maj:t och en av fullmäktige i riksgäldskontoret samt övriga tre väljas av centralkassorna. Såsom framgår av det föregående, anser riksdagen önskvärt, att den högsta ledningen inom kasserörelsen erhåller en i möjligaste mån stark och självständig ställning. I sådant syfte skulle det givetvis vara till fördel, om jordbrukskreditkassan kunde tillföras ytterligare sakkunskap, särskilt på det penningpolitiska området, och riksdagen är för sin del av den uppfattningen, att detta lämpligast bör ske genom att styrelsen utökas med en ledamot, utsedd av bankofullmäktige. I syfte att undvika att rörelsens kooperativa karaktär skulle försvagas genom en dylik utökning, bör emellertid samtidigt antalet av centralkassorna valda styrelseledamöter ökas till fyra. Styrelsen skulle alltså beståav sju ledamöter. Härav betingad ändring av 15 § i förslaget till förordning om jordbrukets kreditkassor har vidtagits. Enligt förslaget (3 § andra stycket) skulle till medlem av centralkassa jämväl kunna antagas aktiebolag av lokal karaktär, som bildats med samma syfte som de jordbruksekonomiska föreningarna. Dylikt bolag bör givetvis utgöra organ för en kooperativ sammanslutning. Ovan berörda föreskrift har ändrats i överensstämmelse härmed. Inom riksdagen har viss tveksamhet yppats om lämpligheten av den i 3 § första stycket meddelade bestämmelsen, att med jordbruk skulle likställas, bland annat, fiske, även om det hedrives såsom självständig näring. Innebörden av denna bestämmelse är, att jämväl förening, som bildats av utövare av fiske, skulle betraktas såsom jordbruksekonomisk förening och sålunda kunna anslutas till centralkassa. Tveksamheten har närmast rört frågan, huruvida fiske såsom huvudnäring, i främsta rummet västkustfisket, bör i förevarande hänseende jämställas med fiske (fiskodling), som utövas såsom binäring till jordbruket. Ehuru förslaget härutinnan innefattar en utvidgning av kasserörelsens verksamhetsområde till att omfatta en näringsgren, som tidigare saknat möjlighet att tillgodose sitt kreditbehov hos rörelsen, vill riksdagen - i betraktande av dels svårigheten att uppdraga klara gränser på förevarande område och dels det nära samband, som i vissa fall förefinnes mellan fiskets och jordbrukets utövare - likväl ej ifrågasätta en ändring på förevarande punkt. Några delade meningar torde icke råda därom, att de bestämmelser, som för närvarande reglera jordbrukskasserörelsens kapitalans k a f f n i n g, äro i starkt behov av revision. Särskilt gäller detta nuvarande
