8 Riksdagens skrivelse Nr 229. begränsningsregel för centralkassornas inlåningsrätt, enligt vilken denna rätt bestämmes med hänsyn till de anslutna jordbrukskassornas ansvarighet för centralkassans förbindelser. Denna regel har ur olika synpunkter visat sig vara olämplig. Den har alltför starkt begränsat inlåningsrätten och därigenom hindrat rörelsen att bli självförsörjande. Ansvarigheten utgör dessutom icke någon särskilt tillförlitlig grund för bedömande av en centralkassas möjligheter att kunna fullgöra sina förbindelser gentemot insättarna. Med, utgångspunkt från att restriktionerna i fråga om inlåningen - med vilken i förevarande hänseende uppläning jämställes - endast böra åsyfta att skydda insättarnas intressen innebär Kungl. Maj:ts förslag, att centralkassas in- och upplåningsrätt i princip bestämmes i anslutning till vad som gäller för sparbankerna. Vad härutinnan föreslagits kan riksdagen i alla delar biträda. Enligt förslaget skulle några särskilda bestämmelser icke meddelas om kassareserv för jordbrukskreditkassans upplåning. I likhet med departementschefen finner riksdagen icke för närvarande behov föreligga av dylik reserv. Dekassareserver, som centralkassorna skola hålla, skola nämligen avse jämväl de av jordbrukskreditkassan upplånade, av centralkassorna disponerade medlen. I sammanhang med behandlingen av denna fråga har bankoutskottet övervägt att komplettera de i 13 § meddelade bestämmelserna om jordbrukskreditkassans utlåning till centralkassorna med en föreskrift av innehåll, att det skall åligga förstnämnda kassas styrelse att övervaka, att krediter, som kunna antagas bliva för längre tid bestående, icke av jordbrukskassorna och centralkassorna utlämnas i större omfattning än som är förenligt med jordbrukskasseorganisationens likviditet. Syftet med denna föreskrift skulle - i likhet med en bestämmelse om kassareserv - vara att söka förhindra uppkomsten av sådana svårigheter, som under senare hälften av år 1939 drabbade kassan på den grund att medel, som upplånats på kort sikt, utlånats för att täcka mera långvariga kreditbehov. I 13 § andra stycket stadgas emellertid, att jordbrukskreditkassan skall vid beviljande av kredit uppställa sådana villkor med avseende å tiden för läns återgäldande, som betingas av villkoren för återgäldande av det av kassan upplånade kapitalet. Då man torde kunna utgå från att detta stadgande skall visa sig tillfyllest för här avsedda ändamål, har anledning icke ansetts föreligga till införande av det ifrågasatta tillägget till nämnda paragraf. Enligt nuvarande bestämmelser om a n d e l s t e c k n i n g är delaktigheten i jordbrukskassa maximerad i förhållande till värdet å den fastighet, för vilken delaktighet sökes. Medlems lånerätt är - frånsett primärlånen, som äro fritagna från andelsteckning - begränsad till visst belopp för varje andel. Det minsta antalet andelar, som medlem kan teckna, blir därför beroende av i vad mån han behöver taga kredit i anspråk hos jordbrukskassan. Grunderna för andelsteckningen komplicera i hög grad kassornas låneutgivning. Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har departementschefen föreslagit, att varje medlem skall, oavsett lånebeloppet, vid inträdet i kassan teckna minst en andel i kassan och för varje andel erlägga en insats av 25 kronor, varvid viss lättnad i betalningen skulle med
