Riksdagens skrivelse Nr 229. 9 givas de minst bemedlade jordbrukarna. Detta förslag har den fördelen, att det innebär en enkel lösning. Huruvida de föreslagna insatserna äro tillräckliga för att möjliggöra den för rörelsens fortsatta utveckling nödvändiga kapitalbildningen, kan emellertid ej på förhand bedömas, enär man för närvarande ej vet, i vad mån omläggningen av andelsteckningen kommer att medföra avgång från kassorna. Riksdagen är därför i viss mån tveksam, huruvida det föreslagna systemet i längden kommer att visa sig ändamålsenligt. Då emellertid systemet synes vara att föredraga framför övriga i propositionen diskuterade förslag, har riksdagen icke velat motsätta sig dess genomförande. Mot vad i propositionen föreslagits i fråga om andelsteckning och insatsbetalning i centralkassorna och jordbrukskreditkassan samt beträffande ansvarighet och uttaxering har riksdagen icke något att erinra. De i författningsförslaget intagna föreskrifterna om kreditgivning åsyfta väsentligen att begränsa de risker, som i allmänhet äro förenade med en utlåningsrörelse. Reglerna härutinnan ansluta sig i stort sett till vad som gäller för andra kreditinrättningar, dock med vissa avvikelser, som betingas av rörelsens speciella art. Medlems lånemaximum skulle motsvaras av värdet å hans fastighet. Kredit skulle få beviljas endast mot fullt betryggande säkerhet. För utlåningen från de olika kreditkassorna skulle enligt förslaget gälla vissa föreskrifter till begränsande av utlåningen på en hand, varvid särskilda regler skulle gälla för jordbruksekonomisk förening. Mot de föreslagna bestämmelserna har riksdagen icke haft något att erinra, även om den föreslagna direkta utlåningen från jordbrukskreditkassan till jordbruksekonomiska föreningar i form av fyllnadskredit ur organisatorisk synpunkt kan förefalla mindre tillfredsställande. En viss tvekan har dock inom riksdagen gjort sig gällande i fråga om bestämmelserna angående de jordbruksekonomiska föreningarnas och med dem jämställda aktiebolags lånerätt. Kredit till dylik förening skulle enligt förslaget få uppgå till högst fyra gånger föreningens eget kapital. Då det här rör sig om jämförelsevis stora samt affärsbetonade och därför i allmänhet svårbedömliga krediter, kunde ett lägre relationstal ha varit väl motiverat, helst som det ej sällan lärer förekomma, att sådan kredittagare som här avses åtnjuter kredit även utanför jordbrukskasserörelsen. Erinras må, att lagberedningen i sitt förslag till ny aktiebolagslag uttalat, att från företagsekonomisk synpunkt ett bolag i princip ej bör arbeta med mindre eget kapital än som motsvarar hälften av dess omslutning. Om denna princip kommer till uttryck i den blivande nya aktiebolagslagen, torde i varje fall en ändring bliva erforderlig i jordbrukskasseförordningens nu omhandlade bestämmelser i vad de avse aktiebolag. Med hänsyn till den inom rörelsen gällande ansvarigheten torde det emellertid kunna förväntas, att centralkassorna iakttaga försiktighet vid ifrågavarande kreditgivning. Vad särskilt angår finansieringen av de större föreningarna bör man dessutom utgå från att denna liksom hittills i väsentlig mån kommer att ombesörjas av, bland andra. aktiebolaget Jordbrukarbanken, som inriktat sig på långivning till jordbruksekonomiska föreningar. Riksdagen har Blhana till riksdagens protokoll 1942. 14 laml. Nr 226-233. J
